Här om dagen läste jag i Fröken Myntas lärarblogg om det här med att lägga läromedlen åt sidan. Att som lärare skapa lärandesituationer som är mer inspirerande än läroböckerna. Det var trevlig läsning :)
I mitt arbete som speciallärare förvånas jag ofta över hur många lärare det är som helt låter sig styras av läroböckerna. Deras mål är att eleverna skall fylla läroböckerna. Liknande förhållningssätt får fler tråkiga konsekvens. En konsekvens är att man inte hinner med mer laborativt och konkretiserande skolarbete. Arbetssätt som förutsätter att eleverna lämnar boken för en stund, några dagar eller veckor.
Speciellt i matematik önskar jag att man vågade lägga boken åt sidan mycket mer än dom flesta gör. Jag har en misstanke om att det delvis är en viss förväntan från elevernas föräldrar som gör att lärare sällan lägger just matematikboken åt sidan. Jag har fler gånger hört föräldrar med barn på samma årskurs, men olika klasser, diskutera och jämföra hur långt fram barnen räknat i matematikboken. Sen tar man upp diskussionen med läraren. Hur kan ni vara på sidan 56, då den andra klassen redan är på sidan 89?
Då gäller det som lärare att lita på sin eget kunnande. För vi vet ju att det är läroplanen som styr innehållet i skolan, inte läroböckerna. Det går bra att lämna en stor del av boken orörd och istället fokusera på att arbeta mot läroplanens mål med hjälp av andra medel och metoder. Då får vi ett mer laborativt och konkretiserande arbetssätt som kanske uppmuntrar både elever och lärare till mer kreativt tänkande. Vilket är belönande nog och uppmuntrar alla parter till fortsatt lärande.
 |
| Hemma hos oss är både kylskåp och frys översvämmat av kreativitet. Härligt kaos! |
(Själv har jag inte rört ett läromedel på 12 år och före det snuddade jag väl i något. Nu som då :)
PS. Insåg senaste natt att om nio månader har jag tjänstgjort som lärare i 20 år. Vet inte om jag skall känna mig nöjd eller få panik. Jag återkommer om den saken :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar