Korttids- och arbetsminnet

Dag 91 #Blogg100

Såg på Bisonblogg att #Blogg100 tar slut 2 maj och insåg att jag har ett fel någonstans. Antalet dagar stämmer inte. Hittade rätt snabbt två stycken Dag 28 i min blogg. Så istället för Dag 90 skrev jag nu Dag 91 :) Bra med sådana missar (som jag låter bli att rätta) för min personlighet. Jag riktigt känner hur jag växer :D

Jag har även idag tillbringat dagen på mässcentret och deltagit i fler seminarier. Deltagandet i Nationella utvecklingsdagar för specialundervisning förutsatte att man anmälde sig till olika seminarier. Det är alltid lika svårt att välja vilka seminarium jag skall delta i. Speciellt i år hade jag gärna gått på fler av seminarierna.

Jag lyckades ändå pricka in några riktigt bra föreläsare. Morgonen inleddes med en intressant föreläsning av docent Johanna K. Kaakinen. Temat var korttidsminnet och arbetsminnet. Mycket av det Kaakinen talade om var bekant sedan förut, men det kändes ändå intressant. Jag väljer därför att blogga kring en del av de tankar hennes ord väckte hos mig.

Mycket av mitt arbete som speciallärare tangerar just korttids- och arbetsminnet. Att tillsammans med skolpsykologen kartlägga begränsningar och möjligheter, samt föreslå pedagogiska lösningar som kan stöda elevens lärande. Det är ett intressant och stimulerande arbete som kräver tid för reflektion och mer djupgående analyser. Inget man hinner med på arbetstid, tyvärr :(

Sen finns det ju också en massa program som sägs förbättra minnets olika delkomponenter. Forskningsrapporterna kring dessa program verkar ändå inte vara helt på det klara med programmens verkliga effekt. Hur mycket träning det behövs för att resultaten skall vara möjliga att påvisa? Hur långsiktig är effekten? Det finns många frågor som inte har något riktigt entydigt svar. Känner mig därför lite avvaktande till dessa program, fast jag testar dem och följer utvecklingen.

Det viktigaste stödet för elev med begränsat korttids- och arbetsminne är ändå det som kan ges av den undervisande läraren, i undervisningssituationen. Den biten kan ibland vara lite svår, men min uppfattning är ändå att det blir bättre år för år. I och med att lärare får en större insikt i vad svårigheterna innebär, desto mer utvecklas också stödet eleverna får. Lärarna blir allt skickligare på att stöda elever i behov av stöd :)

Trots det kunde ju långt mer göras, men många lösningar kräver tyvärr även teknik. Tekniska lösningar  som inte finns exempelvis i våra svenska skolor i Kyrkslätt. Det känns ibland riktigt surt då stödet hänger på sådana materiella ting och man inte kan ge det stödet. Tänk så mycket stöd eleverna skulle ha av fler datorer i klassrummen. Det enda tekniska stödet dessa elever får idag är det som de eventuellt kan få om de har en egen smartphone. Mobilen utgör ett superbt hjälpmedel på många fronter.

Det mesta går ju att göra även utan denna teknik, men det kräver så mycket större resurser av läraren. Tid och resurser som istället kunde användas till att mer aktivt stöda elevens lärande process.

Just det, idag på morgonen bloggade jag medan jag satt på tåget. Fler tankar kring gårdagen finns på bloggen #Finnedchat.

Docent Johanna K. Kaakinen berättade om arbetsminnets delkomponenter. Om tillfälle erbjuds lyssnar jag gärna fler gånger till henne. Hennes forskning är intressant och presentationen pedagogiskt upplagd. 

Kloka ord av Gandhi och Savolainen

Dag 89 #Blogg100

Idag var jag på de Nationella utvecklingsdagarna för specialundervisning. Där fick vi lyssna till Dr Sunita Gandhi som bland annat talade om betydelsen av att se till processen och att låta den stå som en grund för bedömningen av lärandet. Det här är ju något som ofta diskuteras, men som sällan förverkligas i dagens skola. Jag tror man borde satsa mer på att berätta om redskap och tillvägagångssätt för att metodiken skall få ett större genomslag.

Gandhi talade också mycket om det "the good" och "the smart". Hur viktigt det är att vi arbetar för att eleverna skall bli goda människor, att det är viktigare att vara god inuti än smart utanpå. Det här var kanske det mest genomgående tema i hennes tal, som i övrigt var varmt och inspirerande. Det är tydligt att hon brinner för det hon talar om.

Dr Sunita Gandhi talade om den goda människan.

Tyvärr tyckte jag ändå att de två filmer Gandhi visade förtog en del av effekten hon ville ge. Filmerna var för kommersiella, som två fyra minuters reklamfilmer. De var påkostade och visade korta snuttar av sådant som vi redan sett.

På eftermiddagen pratade Hannu Savolainen kring rubriken Positiivisuuden kautta ratkaisuja käyttäytymisen pulmiin. Rubriken kan översättas ungefär som att Positiv attityd löser beteendeproblem. Savolainen tog bland annat upp att forskningen visar att den onda cirkeln upprätthålls då man i skolan bestraffar elev med beteendeproblem istället för att stöda eleven. Så sant. Själv försöker jag ta upp detta till diskussion då och då i skolan. Jag har också bloggat om straffboken.

Hannu Savolainen betonade att elever med beteendeproblem behöver lära sig hur man skall vara. Skolans roll som uppfostrare är att visa modell och stöda elevens utveckling. 

Då Utbildningsstyrelsen står som arrangör blev vi naturligtvis påminda om vad som väntar oss runt hörnet. Den 1.8.2016 skall den lokala läroplanen vara uppdaterad enligt anvisningarna i de reviderade grunderna, Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Kapitelen om trestegsstödet revideras också. Hoppas alla lärarkolleger har energi över och får tillräckligt med tid avsatt för det omfattande arbete som skall göras ute på fältet.

Svagt av Utbildningsstyrelsen

Dag 88 #Blogg100

Efter tre dagar i vågrätt ställning börjar jag känna mig laddad inför Nationella utvecklingsdagar för specialundervisning på mässcentret i Böle, Helsingfors. Det brukar vara två intensiva dagar med fullspäckat program. I år går dagarna av stapeln den 22-23.4, alltså i morgon och på tisdag.

Den som klickade på länken ovan märker att servicen på svenska inte är något att lyfta på hatten för. Inte ens i marknadsföringen har Utbildningsstyrelsen lyckats åstadkomma mer än svenska rubriker, sen är texten i övrigt på finska. Svagt. Hur skall man då locka speciallärare från Åland och Österbotten hit?

Javisst, man har tryckt upp en broschyr, som skickats till skolorna, på svenska. Själv har jag inte sett röken av den broschyren. Det finns rätt många svenskspråkiga som inte kommer på dylika evenemang om inte informationen ges på svenska. Därför tycker jag att Utbildningsstyrelsen borde lägga större vikt på den svenskspråkiga servicen.  Min personliga åsikt är att på webben skall Utbildningsstyrelsens information finnas på båda inhemska språken.

Rubrikerna på svenska, men texten på finska. Svagt av Utbildningsstyrelsen.

I själva programmet under utvecklingsdagarna finns det fler svenska seminarier än tidigare, hela tre stycken. En av seminarierna har dock inhiberats. Det kan man ju förstå. De svenskspråkiga deltagarna är rätt få och många av oss väljer att ändå gå på något finskt seminarium.  Man väljer ju  de programpunkter som är av intresse. Hade satsningen på den svenskspråkiga marknadsföringen varit bättre så hade kanske de tre svenska seminarierna fått tillräckligt med deltagare, vem vet.

Själv ser jag ändå fram emot två dagar där jag igen får lite ny input. Hoppas jag får med mig något matnyttigt i bagaget igen :)