Nätoro, skolans ansvar?

Dag 16 #blogg 100

Igår skrev jag i min blogg Mota nätoro, var närvarande förälder om Umeå universitets pressmeddelande, som gäller barn och ungas oro för innehållet på nätet. Om hur jag som förälder reagerade på rapportens resultat. Sen kan man ju fråga sig, har skolan inget ansvar?

Jovisst, ett ansvar som än så länge är något vagt formulerat. Kanske det blir bättre snart, i och med den pågående revideringen av Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Faktum är ändå, att det egentligen inte är på den nivån som bristerna finns.

Min åsikt är att skolans ledare borde uppmunta lärare till att använda webben och sociala medier. Istället har det höjts många varnande finger. Jag har till och med hört förslag om att lärare borde förbjudas att vara delaktiga i sociala medier :) det var faktiskt rätt nyligen. Frågan är ju bara hur vi då skall lära våra elever något om internet och sociala medier? För majoriteten av lärarna anser att de har otillräckliga kunskaper om webben och sociala medier, läs exempelvis artikeln i Kauppalehti.

Sen behövs det ju förstås lite teknik, då man skall ge sig ut på webben. Jag läste helt nyligen en artikel, minns inte vilken, som gjorde mig något irriterad. I den kunde jag läsa att det finns ingen orsak för lärare att hänvisa till dålig ekonomi, för att förklara brister i skolans IKT-undervisning. Författaren upplyste läsarna om att skolan kan ju använda de gratisprogram som finns på nätet. Istället för att köpa dyra pedagogiska program. Tack för upplysningen!

Det var ju rätt tydligt att författaren inte arbetar i skolvärlden. För visst finns det skolor med fin utrustning, grattis! Många jobbar ändå med utrustning som knappt ens fungerar som skrivmaskiner. Än mindre att man skulle kunna utnyttja dem till att lära sig mer om webben, sociala medier, Skype och dylikt. Dessutom kan användningen vara begränsad, vissa program går inte att använda.

Ofta är det IT-personal, som arbetar avlägset från skolans verksaamhet, som sätter gränser för IKT-undervisningen. Skype? Nej, det kan inte behövas i skolans datorer! Någon måtta skall det väl vara på vad lärare skall få göra på arbetstid. Tänk, att sån´t händer ännu idag! Så långt bort från BETT, som det kan vara, men ändå här och nu.

Om lärare skall undervisa IKT, måste det finnas modern teknik på skolan och tillgång till de program/sidor som behövs för undervisningen, det mesta är faktiskt kostnadsfritt :) Men fram för allt behövs det tid och fortbildning för lärarna.

Så vad vill jag nu säga med denna text; Jo, mota nätoro, var en närvarande förälder!

Day 2 #blogg100 Undviker anklagelser om industrispionage

Det är bara min andra dag som bloggare, men redan nu tvingas jag inse att det finns en nackdel med offentlig dagbok. Jag hade nämligen tänkt skriva om en problematik som ofta irriterar oss lärare, men nu går det inte längre. Den öppningen har stängts för mig, för ett tag i alla fall.

Tro inte att det är rektor som satt munkvale på mig! Det är verkligen inte så illa. Nej, saken är den att jag satt i en obekväm stol och filosoferade fritt kring problematiken och lät min kreativitet flöda. Funderade på hur jag skulle beskriva problemet i min blogg. Det som hände då, var att jag plötsligt kom på en lösning på problemet!

Nu kan man ju tycka att det är fint att jag kom på en lösning på problemet. Då har jag ännu mer att blogga om. Men ...

Då kreativiteten gjort sitt rusade jag genast fram till min dator för att kontakta Apple, med en beskrivning av min idé. Då visade det sig, att det inte är så enkelt att hitta en e-postadress som går direkt till Apples avdelning för produktutveckling. Märkligt, kan jag tycka. Jag ger ändå inte upp. Mitt sökande efter adressen fortsätter någon kväll då jag känner mig lagom envis. 

Nu uppstod ändå problemet att jag inte kan berätta om det här lärar-relaterade problemet på min blogg. För tänk om Apple gillar min idé och sen har jag redan bloggat om min innovation helt offentligt. Fritt att läsa för alla Apples konkurrenter. Sen blir jag stämd för industrispionage eller något dylikt. Så jag låter hellre bli och bloggar om annat.

Vi lärare stöter alltså på olika problem under arbetstid. Det fantastiska med sociala medier är att då en lärare kommit på en bra lösning på ett pedagogiskt problem, så kan hen, med några enkla textrader berätta detta för många andra lärare, över hela världen, med ett enda klick. (Vilket inte rekommenderas om det är en lösning som kan inbringa många Apple-miljoner)

Att dela med sig, sharing som det heter på engelska, är roligt och belönande. Det finns så många människor som kan bli tacksamma över att just jag delar med mig mitt kunnande! Eller hur :)

Karin Brånebäck skickade mig en härlig film. Den handlar just om det här med att dela med sig av sina idéer, i till exempel en blogg. En skön film, värd att ha med bland favoriterna.

Så nu skall jag dela med mig i 98 dagar till! Låta andra glädjas över min förträfflighet!

Tack och hej, kära dagbok. Vi skrivs i morgon! (Om någon från Apple läser detta, så skicka mig e-postadressen. Jag lovar att inte föra den vidare till andra kreativa uppfinnare)