Lärare, kräv mera!

Dag 22 #Blog100

Idag stod nästa byskola i turen, Friggesby skola. Den svenskspråkiga byskola i Kyrkslätt som har färst med elever. Undras om jag någonsin tidigare skrivit en mening med ordet färst :)

Jag kom till Friggesby skola då den första lektionen redan pågick och skolgården låg öde. Så jag passade på att ta en bild av skolbyggnaden, som är gul precis som Karuby skola, innan jag lassade ur bilen.

Friggesby skola, Kyrkslätt

Måste säga att jag är enormt tacksam för shoppingvagnen som vi köpte till alla ambulerande speciallärare, skolhälsovårdare och skolpsykolog strax innan jul. Det är så skönt att slippa bära på allt materiel som jag skall ha med mig, från skola till skola. Dessutom rullar den här shoppingvagnen fint i snö och ojämn mark. Det behövs!

Shoppingvagn för ambulerande personal.

Egentligen tycker jag att liknande vagnar borde köpas åt alla som ambulerar, i hela landet. Jag har aldrig förstått varför lärare måste lägga ut egna pengar på att köpa väskor som skall användas till transport av skolans material. Helt obegripligt! Vi måste bli bättre på att kräva mer; att det vi behöver i jobbet skall bekostas av skolan/kommunen. Jag vet exempelvis fler lärare som själva bekostat elevernas pennor. Det är inte klokt!

Det finns exempelvis inte, vad jag vet, en lärare som klarar av sitt jobb utan en rejäl planeringskalender. I den planerar vi vårt jobb, dag för dag, timme för timme, minut för minut. Då jag jobbade i Sverige var det en självklarhet att kalendern betalades av skolan. Den är ju ett arbetsredskap, för många det viktigaste redskapet. Här i Finland har jag inte varit med om att en skola skulle betala lärares planeringskalender. Konstigt.

Det förutsätts ju, att vi skall föra bok över planeringen och elevers lärande. Redskapen för det måste vi ändå bekosta själva. Det är riktigt dåligt. Skärpning rektorer! Se till att er personal får ordentliga kalendrar för planering och dokumentation.

Nu har jag sagt mitt för idag :D Alltså här på bloggen! Jag kommer att säga massvis med saker ännu idag.

Talböcker för lärandet

Dag 8/#blogg100

Planeringen av inkommande läsår kommer sakta igång. Snart skall alla läromedel och annat materiel beställas. Ett av de svåraste uppdragen är att förutse vilka och hur många talböcker vi behöver följande skolår.

Jag har rekommenderat talböcker för elever i många år, det närmar sig väl 10 år snart. Ändå kan jag inte låta bli att stanna upp då och då. Fascineras av hur mycket talböckerna kan komma att betyda för elevers lärande och läsutveckling.

En talbok kan man lyssna på via en Daisy-reader eller på datorn. De flesta lyssnar via datorn, eftersom en Daisy-reader är ganska dyr. Det är så roligt att höra hur vitsorden plötsligt stiger, ofta i fler ämnen, då en elev med lässvårigheter fått tillgång till inlästa läromedel.

Idag behöver jag därför inte längre motivera användningen av inlästa läromedel för lärare. De flesta lärare är idag införstådda i att man måste särskilja på lästräning och lärande. En elev som har svårigheter med läsning skall inte ständigt behöva träna läsning. Det är utmattande att läsa, då man har stora svårigheter. Då man läser på biologiläxan skall fokus därför vara på själva lärandet, lästräningen görs vid ett annat tillfälle.

Förvånanasvärt få vuxna känner ändå till möjligheten att låna/köpa talböcker, läromedel och skönlitteratur. Att man kan låna eller köpa även till sig själv, om man uppfyller Celias krav på låntagare.

Utbudet av inläst skönlitteratur är enormt. Det känns ofta helt fantastiskt för elever, som tidigare inte orkat läsa genom en bok på tio sidor, att plötsligt kunna läsa samma böcker som andra jämnåriga. Fler vuxna borde därför känna till talböcker. Alla skall åtminstone veta att de har möjlighet att uppleva skönlitteratur, trots sina lässvårigheter.

För det är ju så att vuxna som läser inspirerar barn till läsning. Likaså utgör vuxna som använder talböcker goda förebilder för sina barn som kanske också behöver talböcker, för att klara skolgången enligt sina förutsättningar för lärande. Jag önskar att Celia som ansvarar för produktionen och utlåningen av talböcker skulle marknadsföra sina tjänster ännu mer. På KSR, Kyrkslätts svenska resurscentrum, försöker vi sprida kunskap om talböckernas existens genom att dela ut broschyrer om Celias verksamhet. Dem delar vi ut till alla intresserade och ibland även till ointresserade, potentiella kunder :)

Nu måste jag ut i snöstormen och skotta snö. Det skall bli riktigt skönt.