Bara jag som är rastlös?

Dag 73 #Blogg100

Idag känns det verkligen som om våren har anlänt. Solen skiner, snön smälter, fiskmåsen skriker och vi har grillat korv ute på terassen. Helt perfekt!

Jag blir ändå alltid lite rastlös varje vår. Och sen då?! Vad ska jag göra nästa höst? Vad, var, vem och hur? Borde jag söka mig vidare? Vidare vart? Det konstigt, jag har samma tankar varje år. Undras om alla andra lärare har samma tankar. Eller är det bara jag som är rastlös?

Nu, då dagen då jag jobbat 20 år som lärare närmar sig känns frågan ännu mer aktuell. Är detta allt? Eller vill jag mer? Det är ju inte så att jag inte trivs eller är omotiverad i mitt nuvarande jobb, men ändå. Borde jag prova på något helt nytt?

Så här års är det en massa tankar som flimrar förbi.

Jag har ett minne av att jag läst att dagens unga kommer att byta yrke cirka tre gånger under sina år ute i arbetslivet. Jag kanske också borde byta, åtminstone en gång. Fast det skall man ju inte skriva om en blogg, elller? Det är ju bara funderingar, undringar, tankar utan verklighets förankring :)

Ibland kan jag verkligen längta tillbaka till Sverige. På våren, dagarna då jag funderar. Det finns så många fler arbetsmöjligheter där. För en pedagog som vill göra något annat, men ändå fortsätta jobba med pedagogik eller didaktik.

För det har jag insett, för länge sedan. Att hur jag än vrider och vänder på mina tankar så är slutsatsen alltid den samma. Jag vill jobba med pedagogik och didaktik. Därför har jag ju också snart fyllt min 20-årskvot som lärare :)

Lärare, kräv mera!

Dag 22 #Blog100

Idag stod nästa byskola i turen, Friggesby skola. Den svenskspråkiga byskola i Kyrkslätt som har färst med elever. Undras om jag någonsin tidigare skrivit en mening med ordet färst :)

Jag kom till Friggesby skola då den första lektionen redan pågick och skolgården låg öde. Så jag passade på att ta en bild av skolbyggnaden, som är gul precis som Karuby skola, innan jag lassade ur bilen.

Friggesby skola, Kyrkslätt

Måste säga att jag är enormt tacksam för shoppingvagnen som vi köpte till alla ambulerande speciallärare, skolhälsovårdare och skolpsykolog strax innan jul. Det är så skönt att slippa bära på allt materiel som jag skall ha med mig, från skola till skola. Dessutom rullar den här shoppingvagnen fint i snö och ojämn mark. Det behövs!

Shoppingvagn för ambulerande personal.

Egentligen tycker jag att liknande vagnar borde köpas åt alla som ambulerar, i hela landet. Jag har aldrig förstått varför lärare måste lägga ut egna pengar på att köpa väskor som skall användas till transport av skolans material. Helt obegripligt! Vi måste bli bättre på att kräva mer; att det vi behöver i jobbet skall bekostas av skolan/kommunen. Jag vet exempelvis fler lärare som själva bekostat elevernas pennor. Det är inte klokt!

Det finns exempelvis inte, vad jag vet, en lärare som klarar av sitt jobb utan en rejäl planeringskalender. I den planerar vi vårt jobb, dag för dag, timme för timme, minut för minut. Då jag jobbade i Sverige var det en självklarhet att kalendern betalades av skolan. Den är ju ett arbetsredskap, för många det viktigaste redskapet. Här i Finland har jag inte varit med om att en skola skulle betala lärares planeringskalender. Konstigt.

Det förutsätts ju, att vi skall föra bok över planeringen och elevers lärande. Redskapen för det måste vi ändå bekosta själva. Det är riktigt dåligt. Skärpning rektorer! Se till att er personal får ordentliga kalendrar för planering och dokumentation.

Nu har jag sagt mitt för idag :D Alltså här på bloggen! Jag kommer att säga massvis med saker ännu idag.

Dags för screening

Dag 18 #Blogg100

Denna månad pågår screening, kartläggning, av elevernas läs- och skrivfärdigheter i årskurs två. Samma screening görs bland samtliga elever i årskurs två, i Kyrkslätts svenskspråkiga grundläggande utbildning. I screeningsarbete används normerade test. Själv kommer jag att genomföra screeningar i Karuby skola, Friggesby skola och Winellska skolan. I Winellska skolan gör även en av våra andra speciallärare, Jessica Öhman, en del av screeningen.

Screeningen är ett redskap för uppföljning av elevernas färdigheter och stödåtgärdernas effekt. Dessutom är screeningen ett redskap för att upptäcka elever i behov av stöd. Trots att lärarna oftast är bra på att upptäcka elever som har svårigheter framkommer det ibland överraskningar. Så det är bra screeningen görs, tycker jag.

Elevernas vårdnadshavare informeras inte särskilt om screeningen. Informationen finns i ett informationsblad som skolan delar ut i början av skolåret. Då screeningen är genomförd träffar jag alla de elever som har ett resultat under medelnivå, stanine 1-3. Om det framkommer något nytt så kontaktar jag elevernas vårdnadshavare.

Det är inte enbart i årskurs två vi gör screeningar. Dom görs även i årskurs 1, 4, 5, 7, 8 och 9, på olika tider av skolåret. I årskurs tre och sex görs dom vid behov. Man måste akta sig litet för att själva screeningen inte skall äta upp en stor del av våra specialpedagogiska resurser. Det skall ju finnas tid för insatser också.

Själv ser jag fram emot screeningsarbetet. Det är roligt att träffa alla klasser och ge dem lite tid för frågor kring mitt arbete. Jag berättade litet om mitt arbetet i början av skolåret, men det brukar finnas nya frågor så här års. Det är roligt att träffa nyfikna elever :)

Ett uppskattat material för exempelvis arbetet med stavelser. 

Populärt bland elever i årskurs två och tre, men passar även äldre elever. 

Lärares vs elevers box

Dag 13 #Blogg100

Hittills har det inte varit svårt att hitta ett tema för mitt bloggande. Ifall idéerna tryter behöver jag inte mer än titta i Twitter, på mina favoriter, så hittar jag något twitter-tema som jag reflekterat kring. Så här tidigt på morgonen, kl.6.45, måste jag medge att det blev en snabb koll bland gamla Twitter-favoriter. Efter diverse tekniska bekymmer, som sinkade mitt skrivande med 45 minuter, var inspirationen rätt låg. Nu kommer jag inte att bli klar med bloggen, innan jag måste göra mig klar för jobbet :( men jag kom ju mig upp i alla fall :)

På Twitter diskuteras ofta kreativitet och att lärare borde "tänka utanför boxen". Det är ändå svårt, det här. Hur vet vi att en lärare tänker/handlar utanför boxen, utanför sin egen box? Då boxen är olika stor för alla, beroende på faktorer som erfarenhet, kultur och utbildning med mera. Varför måste lärare tänka utanför sin box? Är det ett mål för skolan?

Kanske utgångspunkten behöver vara en annan? Vi behöver kanske bli bättre på att identifiera innehållet i elevernas box och uppmuntra dem till att tänka utanför sin box. Hur ser elvernas box ut? Vad kan eleverna behöva, för att (våga) tänka/handla utanför boxen? Vad behöver eleverna ha/göra/lära sig för att förutsättningarna för att tänka utanför sin egen box skall finnas?

Här kunde jag ju reflektera vidare kring tanken; att ett liknande arbetssätt förmodligen förutsätter att många, men inte alla, lärare måste tänka utanför sin box. Men jag tänker inte reflektera kring det. För jag tycker att mina frågeställningar kring elevens box gav mig alldeles tillräckligt mycket att fundera vidare på. Vad finns i mina elevers box??? När tänker dom utanför sin box? Hur vet jag att dom gör det?

Vadå? Min box? Den har jag just utvidgat den lite. Jag bloggar!!

Läraren, byt format!

Dag 11 #Blogg 100

Igår hittade jag Läraren, som utges av Finlands svenska lärarförbundet, i postlådan. Idag tog jag mig tid att läsa, eller snarare, bläddra genom tidningen. Jag hade förhoppningar om att innehållet skulle ge mig inspiration till dagens blogg.

Först tänkte jag, smått irriterad, att här fanns ju inget att reflektera över, men så ändrade jag mig. Jag insåg plötsligt att innehållet och layouten av Läraren redan länge varit ett irritations moment. Tidningen känns så fruktansvärt tråkig och gammalmodig. Tycker jag, någon annan kanske tycker den är fruktansvärt inspirerande.

Om jag fick önska mig en lärartidning som känns dagsaktuell skulle den skulle vara förslagsvis en e-tidning. Den skulle ha korta artiklar med möjlighet till fördjupning genom länkar till fackliga nyheter, lokala lärarföreningar, aktuella fortbildningar, lärares och elevers bloggar m.m. Möjligheterna skulle vara oändliga.

Jag blir entusiastisk av bara tanken på allt intressant innehåll som kunde finnas med.

Å andra sidan skulle vår familj få ett problem om Läraren ändrade format och inte som som pappersversion. Vad skulle vi då tända brasan med?

Twitter-eftermiddag för personalen

Dag 7 #blogg100

Idag hade jag den planerade Twitter-eftermiddagen för personalen. Min avsikt var att uppmärksamma Twitter och ge nyfikna och/eller tveksamma en enkel möjlighet att bekanta sig med Twitter.

Jag satte mig i ett rum intill personalrummet med två pc:n och var inloggad på både Twitter och Tweetdeck. För att visa att det finns olika möjligheter för twittrandet. Sen hade jag ju min telefon med också, den är ju fortfarande min favorit då det gäller att följa det som händer i Twitter :)

Jag hade lagom med besökare i Twitter-rummet. Frågorna var fler än jag någonsin tänkt mig. Så det kändes som en lyckospark att jag inte marknadsfört tillfället mer, än det lilla jag gjorde på morgonen. Nu vet jag hur jag skall gå vidare med detta, mitt projekt att väcka intresset för Twitter. Måste planera vidare.

Fler uppgav bristen på tid som det största argumentet för att inte registrera sig i Twitter. Jag har en förståelse för den upplevelse. Så har jag också tänkt; angående Facebook, Twitter och bloggande. Ändå har jag redan funnits med en längre tid i Facebook, men är inte så aktiv, och nu i Twitter. Sen bloggar jag ju också! Fattar inte riktigt själv vad som hänt. Jag är t.o.m. lite aktiv i Instagram också. Allt har hänt på noll tid, känns det som. På något sätt lyckas jag hitta tiden, men alla kanske inte gör det.

Några nya twittrare fick vi ändå denna eftermiddag, samt några framtida twittrare :) Det väcktes också några nya tankar kring ett pågående projekt, där twittrandet kunde ingå. Hoppas det blir av. Jag ser redan fram emot lite mer "hands on" fortbildning, där vi twittrar och ser på möjligheterna.

Jag har ju blivit en riktig Twitter-guru :) Funderar redan, i smyg, på underlaget för några timmars fortbildning kring Twitter.

Dag 5 blogg#100 Du har rätt Jens Berg

Jag har läst Jens Bergs krönika i dagens Huvudstadsblad. Jag instämmer i mycket av det han skriver kring läromedlen i dagens skola och elevernas motivation till lärande. Ibland känns det skönt att ändå skriva ner mina egna reflektioner, klargöra för mig själv vad jag egentligen tycker och tänker.

Läromedlen i dagens finlandssvenska skola är föråldrade. Det är omöjligt att hålla läromedlen uppdaterade i samma takt som samhället förändras. Kostnaderna skulle bli orimliga. Min personliga åsikt är därför att vi helt kunde överge dom tryckta läromedlen. Dom känns uråldriga, är dyra och  ofta utslitna och fulla med klotter, eftersom dom återanvänds. Dessutom upplever jag att dom allt för ofta får  styra elevernas skolarbete. Fokus ligger mer på att fylla böckerna, än på elevernas lärande.

Sen finns det ju e-läromedel, men dem ställer jag mig tveksam till. E-läromedlen förutsätter att alla har tillgång till dator, vilket alla tyvärr inte har. Mitt största argument mot e-läromedel är ändå; varför skall vi betala för något som redan finns gratis på webben? För e-läromedel kostar.

Min personliga åsikt är att om vi skall förbereda våra barn/elever för det samhälle vi lever i idag så behöver vi lära dem att söka, sortera och kritiskt granska information. Ge dem beredskap att hantera teknik, redskap och hjälpmedel som behövs i det egna lärandet och för att klara vardagen.

Vi behöver uppmuntra elever till nyfikenhet, reflektion och erfarenheter av problemorrienterade frågeställningar. Uppmuntra till ett lärande där själva processen och det egna skapandet av möjliga lösningar är målet. Ett lärande där själva kunskapsmålet kan variera från elev till elev. Ett lärande utan gränser. Jag vill därför ha webben som elevernas källa till kunskap, för det är den i vardagen också. Åtminstone i min familjs vardag :)

Det här förutsätter förstås, liksom e-läromedlen, att alla har tillgång till dator. Hela skoldagen. Jag tycker personligen att salar fyllda med datorer är passé. Datorerna skall finnas i klassen, en för varje elev. Det finns så mycket mer man kan lära sig om ekorren, än det som står i läromedlen. Varför skall vi hindra de elever som vill och kan lära sig mer, än det som skolan/läromedlen förutsätter?

För elever i behov av stöd, på grund av exempelvis läs- eller/och skrivsvårigheter skulle tillgången till dator ge helt andra förutsättningar till lustfyllt lärande. Det finns många tekniska hjälpmedel som kan stöda både läsningen och skrivandet, då man jobbar på en dator. Lösningarna skall naturligtvis anpassas efter varje elevs behov, men visst kunde många elevers lärande stödas med hjälp av mer teknik i skolan. Tänk bara det!

Nu är jag inte den enda läraren som tänker så här. Det finns massor med lärare som har fantastiska visioner om hur lärandet i dagens skola kunde vara om vi hade tillgång till datorer/webben. Våra datorer är ändå av den kvalité att man inte vet om man skall gråta eller skratta. Idag har jag nog närmare till gråt. Den politiska viljan att satsa på datorer och den service som dom kräver, verkar inte finnas. Att både lärare och rektorer protesterar verkar inte ha någon effekt på beslutsfattarna. Men vad vet jag om kommunens andra utgifter? Inte så mycket, men jag protesterar ändå. Utgående från det jag vet. Sen finns det ju skolor som har allt, tror eller hoppas jag. Kommuner där beslutsfattarna har tänkt framåt, på framtidens vuxna. Kan vi få dessa politiker till låns?

Så fastän vi har duktiga, visionära och inspirerade lärare så sitter vi fast i ett datorträsk, som varken inspirerar till lärande, skrivande, läsande eller något annat. Alla vill vi ändå upp härifrån; elever, lärare och rektorer.

Suck, nu måste jag göra något som får mig på gott humör.

Day 2 #blogg100 Undviker anklagelser om industrispionage

Det är bara min andra dag som bloggare, men redan nu tvingas jag inse att det finns en nackdel med offentlig dagbok. Jag hade nämligen tänkt skriva om en problematik som ofta irriterar oss lärare, men nu går det inte längre. Den öppningen har stängts för mig, för ett tag i alla fall.

Tro inte att det är rektor som satt munkvale på mig! Det är verkligen inte så illa. Nej, saken är den att jag satt i en obekväm stol och filosoferade fritt kring problematiken och lät min kreativitet flöda. Funderade på hur jag skulle beskriva problemet i min blogg. Det som hände då, var att jag plötsligt kom på en lösning på problemet!

Nu kan man ju tycka att det är fint att jag kom på en lösning på problemet. Då har jag ännu mer att blogga om. Men ...

Då kreativiteten gjort sitt rusade jag genast fram till min dator för att kontakta Apple, med en beskrivning av min idé. Då visade det sig, att det inte är så enkelt att hitta en e-postadress som går direkt till Apples avdelning för produktutveckling. Märkligt, kan jag tycka. Jag ger ändå inte upp. Mitt sökande efter adressen fortsätter någon kväll då jag känner mig lagom envis. 

Nu uppstod ändå problemet att jag inte kan berätta om det här lärar-relaterade problemet på min blogg. För tänk om Apple gillar min idé och sen har jag redan bloggat om min innovation helt offentligt. Fritt att läsa för alla Apples konkurrenter. Sen blir jag stämd för industrispionage eller något dylikt. Så jag låter hellre bli och bloggar om annat.

Vi lärare stöter alltså på olika problem under arbetstid. Det fantastiska med sociala medier är att då en lärare kommit på en bra lösning på ett pedagogiskt problem, så kan hen, med några enkla textrader berätta detta för många andra lärare, över hela världen, med ett enda klick. (Vilket inte rekommenderas om det är en lösning som kan inbringa många Apple-miljoner)

Att dela med sig, sharing som det heter på engelska, är roligt och belönande. Det finns så många människor som kan bli tacksamma över att just jag delar med mig mitt kunnande! Eller hur :)

Karin Brånebäck skickade mig en härlig film. Den handlar just om det här med att dela med sig av sina idéer, i till exempel en blogg. En skön film, värd att ha med bland favoriterna.

Så nu skall jag dela med mig i 98 dagar till! Låta andra glädjas över min förträfflighet!

Tack och hej, kära dagbok. Vi skrivs i morgon! (Om någon från Apple läser detta, så skicka mig e-postadressen. Jag lovar att inte föra den vidare till andra kreativa uppfinnare)