Mot nya utmaningar!

Dag 70 #Blogg100

Bara 30 dagar kvar av #blogg100. Känns märkligt. Jag känner redan att jag kommer att vilja fortsätta att blogga. Inte riktigt varje dag ändå. En gång i veckan känns mer lämpligt. Kanske innehållet kan bli något djupare då :)

Då jag åt frukost på morgonen lovade jag visst att jag skall skriva i en engelskspråkig blogg också. Jag blev ombedd att delta i bloggen #Finnedchat -All about Finnish education. Bloggen är redan aktiv, så jag måste väl sätta mig ner i kväll och bekanta mig med innehållet. 

Vi är faktiskt fler lärare som nu går med i projektet att blogga om den finländska skolan. Förutom jag själv deltar Minntu Myllynen som bloggar på Fröken Myntas lärarblogg och twittrar flitigt som @Minttumy och Hanna Graeffe som twittrar som @hannagrrr.

Det känns litet spännande att blogga på engelska. Jag läser mycket på engelska, men det känns som om det var en evighet sedan jag behövde producera en längre text på engelska. Måste ändå medge att det är en utmaning som känns riktigt rätt, vägen mot nya utmaningar :) Jag behövde något nytt att bita i!

Skriver barn dagbok idag?

Dag 26 #blogg100

Igår skrev jag att mitt bloggande troligtvis har påverkat Wilmas skrivande. Nu vet jag det :) Idag meddelade min rara 7-åring att hon också tänker skriva dagbok. Genast på morgonen, innan vi gav oss iväg ut i slalombacken, hann hon skriva några rader. Hon tar dessutom modell av bloggandet och meddelade att vi får gärna läsa i dagboken. Dagboken är inte hemlig.

Jag skrev själv också dagbok som barn och tonåring. Mina dagböcker var hemliga, så som dom oftast var då. Jag sparade alla dagböcker ganska länge, men sen brände jag upp dem som vuxen, för kanske 15 år sedan. Då jag kastade böckerna i brasan undrade jag om jag någonsin kommer att ångra att jag brände upp dem. Det har jag inte gjort. Än.

Jag vet inte hur vanligt det är längre, med dagbok. Att barn skriver dagbok för sin egen skull, inte bara då läraren kräver det. Jag minns hurudan tröst dagboken kunde vara för mig. Då jag bråkat med någon kompis eller med mamma och jag kände mig ledsen. Då var det skönt att skriva ner sina känslor och tankar i dagboken. Det var dessutom lika roligt att skriva i dagboken då jag var glad, kär eller förväntansfull :)

Idag känner jag inte ett behov att skriva om liknande händelser. Det känns där emot väldigt trevligt att reflektera kring det som händer på jobbet eller sådant jag läst i tidningen eller på Twitter.

Min dagbok. Inte en läderinbunden bok, men en smidig MacBook.

Blogga, nu igen!

Dag 25 #Blogg100

Ikväll suckade min dotter då jag sa att nu är det dags för mig att blogga. Hela tiden, varje dag, skall du blogga, stönade min 7-åring.

Jag provade faktiskt en gång på att blogga genast på morgonen, medan Wilma ännu sov. Min tanke var att då "stjäl" bloggandet inte tid från Wilmas och min gemensamma tid. Det gick tyvärr inte så bra den där morgonen. Jag fick texten klar, men hann inte publicera den förrän på kvällen på grund av tekniska besvär. Det var ändå inte det som gjorde att jag inte bloggat fler morgnar.

Jag kom nämligen på att det är viktigt att vara en skrivande modell för Wilma. För då jag tog mig en tankeställare kom jag på, att även Wilma skrivit fler texter än vanligt den sista tiden. Jag tror det är mitt bloggande som haft en inverkan. Så jag fortsätter blogga som hittills, vanligtvis genast efter jobbet. Fast det kan upplevas som irriterande av Wilma, inte alltid men ibland.

Jag har redan funderingar på att vi kanske kunde ha en gemensam blogg på sommarlovet, Wilma och jag. Skriva några rader var och lägga till bilder. Wilma har redan öga för fotografiets komposition och kan ta fina bilder. Så jag hoppas hon gillar min idé. Vi får väl se vad hon tycker då sommarlovet börjar.

Vår fina projektrapport i tryck. Skall blogga mer om projektet efter  sportlovet.