Familjekväll med Hem och Skola

Dag 79 #Blogg100

Då jag kom hem från ITK2013 igår körde jag raka vägen till Winellska skolan. Förbundet Hem och Skola arrangerade där en familjekväll i samband med att projektet Läslust som börjat i Winellska skolan denna vår. 

Programmet på familjekvällen var uppbyggt i stationer. Besökarna kunde delta i programmet på två stationer. Varje station hade 30 minuters program. Själv ansvarade jag för en station där jag berättade om hjälpmedel för läsning och lärande.

Tyvärr fanns det ingen möjlighet för mig att lyssna på de övrigas program. Jag hade gärna gått runt och lyssnat på alla de andra :)

Jag hade med mig broschyrer om Celia.

Mer Celia material, textmarkörer och textförstoring.

Stationernas program kretsade kring läsning. Där fanns elever som bokpratade, berättade om sina bloggar, läste upp sina egna texter, vår skolbibliotekarie som berättade om skolbiblioteket och författaren Katarina von Numers som berättade om sin nya bok Singer. 

För den som är berättigad till talböcker finns det många alternativ att välja på för själva uppspelningen. Här syns några av dem. Man kan exempelvis lyssna via dator, Daisy-läsare, iPad, iPhone eller mp3-spelare. Igår fick publiken lyssna på en talbok via dator.

Jag tycker det var ett fint initiativ från Hem och Skola att ordna en liknande kväll. Hoppas det blir ett återkommande inslag i Hem och Skolas program.

Via datorn lyssnade vi på en talbok och sen även på talsyntesen som läste upp en text om Åland.

Något för alla

Dag 49 #Blogg100

Jag har blivit ombedd att prata kring läsning på en föräldrakväll som Hem och Skola arrangerar i Winellska skolan. Det skall bli riktigt trevligt. Det är ännu några veckor kvar tills dess, men funderar redan smått på hur jag skall bygga upp min station.

Det är ju ofta så att de föräldrar som kommer på liknande tillställningar redan läser för och med sina barn. De föräldrar som jag verkligen önskar att jag skulle nå, stannar vanligtvis hemma.

Jag kommer bland annat att förevisa olika hjälpmedel för elevernas vårdnadshavare.

Så jag måste anpassa mig efter besökarna. Jag vill komma med något nytt. Besökarna skall inte behöva känna att de redan vet allt jag har att berätta. Fast föräldrarna behöver kanske också bekräftelse, på att dom gör rätt. Det måste jag också ge :) För det känns alltid skönt. Att bli bekräftad.

Gemensam tystläsning

Dag 44 #Blogg100

Tänkte idag på hur tystläsningen såg ut då jag gick i grundskolans lägre klasser, årskurserna 1-6. Den såg annorlunda ut, än vad den gör idag.

Min skolgång började 1977 i Generalhagens skola i Lovisa och fortsatte sedan från årskurs tre i Seminarieskolan i Ekenäs. Under min skoltid hade vi inget som kallades bänkbok. Vi hade tystläsning och vanligtvis läste alla samma bok. Pojkar som flickor.

Seminarieskolan i Ekenäs.

På den tiden var klasserna ofta rätt stora. Vad jag minns var vi kring 36 elever i min klass. Rätt så många elever alltså, men ändå läste alla samma bok. Det var många exemplar av varje titel, som skulle köpas in till skolan. Men man gjorde det! Jag tror inte att det är så vanligt idag.

Då alla läst klart diskuterade vi vad vi läst, efter varje kapitel. Jag njöt nog av det, bokmal som jag var redan då. Sen är det ju ett faktum, att den tidens diskussioner inte kanske var lika livliga som idag. Jag tror ändå att diskussionerna var lärande.

Liknande läsrutiner är nog rätt ovanligt idag. Jag tror att många av dagens elever missar chansen att gemensamt utveckla en medvetenhet om de metakognitiva processerna i läsningens olika skeden. I och med att man inte tar sig tid för den gemensamma tystläsningen och diskussionerna där efter.

Eller kanske det inte handlar om tid? Kanske mer om ekonomiska resurser? Eller tanken om att alla skall få läsa en bok de själva valt? Vad vet jag, vilken förklaringen är, men det är tråkigt att man inte läser mer tillsammans i skolan. Alla kan ju läsa enligt sin nivå och läsa en vanlig bok, lättläst bok eller talbok.

För vad är bäst för eleven? För elevens färdigheter i läsning? För elevens upplevelse och tolkning av texten? För elevens metakognition? Jag bara undrar.

Den ska va´ rätt på många sätt!

Dag 31 #Blogg100

Jag har länge tänkt blogga om tystläsningsboken/bänkboken. Nu hade jag ändå nästan glömt bort det, tills jag igår noterade Hanna Jennebos examensarbete; Sch, bänkboken talar, på Twitter. Det finns rätt mycket att blogga om gällande bänkboken, så jag försöker begränsa mig. Jag kan blogga mer om bänkboken en annan gång.

I de flesta klasser, speciellt i de lägre årskurserna, har eleverna en bänkbok som de läser i då och då, tyst för sig själva. Ibland läser hela klassen samtidigt, men ofta fungerar bänkboken även som sysselsättning för de elever som är snabbt klara med uppgifterna.

Under mina år speciallärare har jag besökt många klasser för observation, ofta av något specifikt. Då och då händer det att läraren ber eleverna ta fram sin bänkbok och läsa i den medan jag är med i klassen. Då är det rätt vanligt att jag noterar att de svaga läsarna har en bok som är allt för avancerad. Dessa elever sitter ofta endast och bläddrar i sin bok, fram och tillbaka. Fördriver tiden.

De svaga läsarna behöver vanligtvis hjälp med att hitta en intressant bok eller talbok på rätt nivå. Tyvärr ser jag ändå allt för ofta, att dessa elever inte fått den hjälp dom behöver. Vad är då syftet med deras bänkbok? Deras läsning förbättras inte och deras intresse för läsning ökar inte heller. De sitter tysta och väntar på att klockan skall ringa ut på rast. Är det syftet? Att eleverna är tysta? Jag tror inte det, för de flesta lärare vill väl med bänkboken. Ofta har man ändå som lärare så mycket att hålla i minnet, att man lätt glömmer eller inte hinner stöda dom svaga läsarna i deras bokval.

En Lätt att Läsa bok, så som Spöket i skolan, kan kännas rätt på många sätt.

Här tror jag att många lärare kan bli bättre på att utnyttja resurser vi har i skolan; speciallärare och skolbibliotekarie. Vi kommer gärna båda två och hjälper till, vi kan bidra med olika kompetenser. Vi hjälper mer än gärna de elever som har svårt att hitta en intressant bok, på rätt nivå. En bok som känns rätt på alla sätt; intressant och lättläst, inte för barnslig. Det enda som förutsätts är planering, så vi kan finnas till hands i biblioteket då ni är i farten och väljer böcker.

Nu är det dags för tystläsning, för mig :)