Teknik för motion och hälsa i skolan

När får vi se teknik som motiverar till motion i skolan? Teknik som motiverar elever att sköta sin hälsa, få en hälsosam livsstil? Jag tycker frågan är intressant då jag själv alltid gillat att motionera. Jag har således aldrig haft brist på motivation då det gäller att ta mig ut för att röra på påkarna. Så här på äldre dagar uppfattar jag ändå tekniken som en hög motivationsfaktor då jag är ute och rör mig. Skulle tekniken även kunna utgöra en motivationsfaktor för teknik intresserade barn och unga som inte gillar att motionera?

Jag har i flera år haft en Suunto sportklocka med gps, som visar även puls, kaloriförbrukning och kan ställas in att larma vid intervallträning eller pulsträning. För att kunna lyssna på musik från min löparlista i Spotify har jag nu ändå istället aktiverat nästan alla dessa funktioner i min iPhone. Det finns ett stort utbud på appar som passar motionären. Nu använder jag min Suunto-klocka främst till att följa upp pulsen under träningen. Jag funderar ändå på att köpa en pulsmätare till min iPhone, det skulle bli lite mindre att släpa på ute i spåret.

Då jag kommer hem från språngmarschen kollar jag hur länge jag sprungit, hur lång jag sprungit, min puls och lite andra detaljer. De appar som jag använder lagrar informationen och för automatiskt dagbok över mitt motionerande. Det är roligt att se att jag håller mig till 3-4 pass i veckan. Extra nöjd blir jag om jag hunnit med ännu fler träningspass. Samma sak kunde våra elever få göra under gymnastiklektionerna då de sticker iväg ut på en löprunda. Följa upp sina prestationer med hjälp av teknik. Om jag blir motiverad av detta, kan kanske även våra elever bli det? Vi måste väl ändå visa vilka möjligheter det finns?

I skolan kunde finnas sportklockor för dem som inte genast vill börja utnyttja sin egen telefons möjligheter. Sportklockor borde höra till skolan grundutrustning då det gäller lite äldre skolelever. Jag ser det som skolans uppgift att få elever intresserade för livslångt motionerande. Denna tanke stämmer väl överens med Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2004) som säger att

              Gymnastikundervisningen ger eleven sådana kunskaper, färdigheter och upplevelser 

              som gör det möjligt att tillägna sig en motionsinriktad livsstil. (s. 246)

Enligt Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2004) skall teknik dessutom integreras i alla ämnen, eleverna skall exempelvis

            ... lära sig att använda informationsteknisk apparatur och IT-program och att använda 
                datanät för olika ändamål (s. 41)

Så varför inte lägga in mera teknik även gymnastikundervisningen och utnyttja den insamlade informationen om prestatiotionerna i ämnen så som biologi, geografi , fysik, kemi, huslig ekonomi, gymnastik och samhällslära. I enighet med det samarbete som skall styra undervisningen i hälsokunskap (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, 2004, s.196).

Jovisst, det kostar pengar. Fast kanske inte så mycket jämfört med de kostnader som uppstår på långsikt, om vi blir ett stillasittande folk.

Kan barn och ungdomars intresse för motion få mer vind i seglen med teknik?

Talböcker för lärandet

Dag 8/#blogg100

Planeringen av inkommande läsår kommer sakta igång. Snart skall alla läromedel och annat materiel beställas. Ett av de svåraste uppdragen är att förutse vilka och hur många talböcker vi behöver följande skolår.

Jag har rekommenderat talböcker för elever i många år, det närmar sig väl 10 år snart. Ändå kan jag inte låta bli att stanna upp då och då. Fascineras av hur mycket talböckerna kan komma att betyda för elevers lärande och läsutveckling.

En talbok kan man lyssna på via en Daisy-reader eller på datorn. De flesta lyssnar via datorn, eftersom en Daisy-reader är ganska dyr. Det är så roligt att höra hur vitsorden plötsligt stiger, ofta i fler ämnen, då en elev med lässvårigheter fått tillgång till inlästa läromedel.

Idag behöver jag därför inte längre motivera användningen av inlästa läromedel för lärare. De flesta lärare är idag införstådda i att man måste särskilja på lästräning och lärande. En elev som har svårigheter med läsning skall inte ständigt behöva träna läsning. Det är utmattande att läsa, då man har stora svårigheter. Då man läser på biologiläxan skall fokus därför vara på själva lärandet, lästräningen görs vid ett annat tillfälle.

Förvånanasvärt få vuxna känner ändå till möjligheten att låna/köpa talböcker, läromedel och skönlitteratur. Att man kan låna eller köpa även till sig själv, om man uppfyller Celias krav på låntagare.

Utbudet av inläst skönlitteratur är enormt. Det känns ofta helt fantastiskt för elever, som tidigare inte orkat läsa genom en bok på tio sidor, att plötsligt kunna läsa samma böcker som andra jämnåriga. Fler vuxna borde därför känna till talböcker. Alla skall åtminstone veta att de har möjlighet att uppleva skönlitteratur, trots sina lässvårigheter.

För det är ju så att vuxna som läser inspirerar barn till läsning. Likaså utgör vuxna som använder talböcker goda förebilder för sina barn som kanske också behöver talböcker, för att klara skolgången enligt sina förutsättningar för lärande. Jag önskar att Celia som ansvarar för produktionen och utlåningen av talböcker skulle marknadsföra sina tjänster ännu mer. På KSR, Kyrkslätts svenska resurscentrum, försöker vi sprida kunskap om talböckernas existens genom att dela ut broschyrer om Celias verksamhet. Dem delar vi ut till alla intresserade och ibland även till ointresserade, potentiella kunder :)

Nu måste jag ut i snöstormen och skotta snö. Det skall bli riktigt skönt.