Teknik för motion och hälsa i skolan

När får vi se teknik som motiverar till motion i skolan? Teknik som motiverar elever att sköta sin hälsa, få en hälsosam livsstil? Jag tycker frågan är intressant då jag själv alltid gillat att motionera. Jag har således aldrig haft brist på motivation då det gäller att ta mig ut för att röra på påkarna. Så här på äldre dagar uppfattar jag ändå tekniken som en hög motivationsfaktor då jag är ute och rör mig. Skulle tekniken även kunna utgöra en motivationsfaktor för teknik intresserade barn och unga som inte gillar att motionera?

Jag har i flera år haft en Suunto sportklocka med gps, som visar även puls, kaloriförbrukning och kan ställas in att larma vid intervallträning eller pulsträning. För att kunna lyssna på musik från min löparlista i Spotify har jag nu ändå istället aktiverat nästan alla dessa funktioner i min iPhone. Det finns ett stort utbud på appar som passar motionären. Nu använder jag min Suunto-klocka främst till att följa upp pulsen under träningen. Jag funderar ändå på att köpa en pulsmätare till min iPhone, det skulle bli lite mindre att släpa på ute i spåret.

Då jag kommer hem från språngmarschen kollar jag hur länge jag sprungit, hur lång jag sprungit, min puls och lite andra detaljer. De appar som jag använder lagrar informationen och för automatiskt dagbok över mitt motionerande. Det är roligt att se att jag håller mig till 3-4 pass i veckan. Extra nöjd blir jag om jag hunnit med ännu fler träningspass. Samma sak kunde våra elever få göra under gymnastiklektionerna då de sticker iväg ut på en löprunda. Följa upp sina prestationer med hjälp av teknik. Om jag blir motiverad av detta, kan kanske även våra elever bli det? Vi måste väl ändå visa vilka möjligheter det finns?

I skolan kunde finnas sportklockor för dem som inte genast vill börja utnyttja sin egen telefons möjligheter. Sportklockor borde höra till skolan grundutrustning då det gäller lite äldre skolelever. Jag ser det som skolans uppgift att få elever intresserade för livslångt motionerande. Denna tanke stämmer väl överens med Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2004) som säger att

              Gymnastikundervisningen ger eleven sådana kunskaper, färdigheter och upplevelser 

              som gör det möjligt att tillägna sig en motionsinriktad livsstil. (s. 246)

Enligt Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (2004) skall teknik dessutom integreras i alla ämnen, eleverna skall exempelvis

            ... lära sig att använda informationsteknisk apparatur och IT-program och att använda 
                datanät för olika ändamål (s. 41)

Så varför inte lägga in mera teknik även gymnastikundervisningen och utnyttja den insamlade informationen om prestatiotionerna i ämnen så som biologi, geografi , fysik, kemi, huslig ekonomi, gymnastik och samhällslära. I enighet med det samarbete som skall styra undervisningen i hälsokunskap (Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, 2004, s.196).

Jovisst, det kostar pengar. Fast kanske inte så mycket jämfört med de kostnader som uppstår på långsikt, om vi blir ett stillasittande folk.

Kan barn och ungdomars intresse för motion få mer vind i seglen med teknik?

Lita på ditt kunnande!

Dag 72 #Blogg100

Här om dagen läste jag i Fröken Myntas lärarblogg om det här med att lägga läromedlen åt sidan. Att som lärare skapa lärandesituationer som är mer inspirerande än läroböckerna. Det var trevlig läsning :)

I mitt arbete som speciallärare förvånas jag ofta över hur många lärare det är som helt låter sig styras av läroböckerna. Deras mål är att eleverna skall fylla läroböckerna. Liknande förhållningssätt får fler tråkiga konsekvens. En konsekvens är att man inte hinner med mer laborativt och konkretiserande skolarbete. Arbetssätt som förutsätter att eleverna lämnar boken för en stund, några dagar eller veckor.

Speciellt i matematik önskar jag att man vågade lägga boken åt sidan mycket mer än dom flesta gör. Jag har en misstanke om att det delvis är en viss förväntan från elevernas föräldrar som gör att lärare sällan lägger just matematikboken åt sidan. Jag har fler gånger hört föräldrar med barn på samma årskurs, men olika klasser, diskutera och jämföra hur långt fram barnen räknat i matematikboken. Sen tar man upp diskussionen med läraren. Hur kan ni vara på sidan 56, då den andra klassen redan är på sidan 89?

Då gäller det som lärare att lita på sin eget kunnande. För vi vet ju att det är läroplanen som styr innehållet i skolan, inte läroböckerna. Det går bra att lämna en stor del av boken orörd och istället fokusera på att arbeta mot läroplanens mål med hjälp av andra medel och metoder. Då får vi ett mer laborativt och konkretiserande arbetssätt som kanske uppmuntrar både elever och lärare till mer kreativt tänkande. Vilket är belönande nog och uppmuntrar alla parter till fortsatt lärande.

Hemma hos oss är både kylskåp och frys översvämmat av kreativitet. Härligt kaos!

(Själv har jag inte rört ett läromedel på 12 år och före det snuddade jag väl i något. Nu som då :)

PS. Insåg senaste natt att om nio månader har jag tjänstgjort som lärare i 20 år. Vet inte om jag skall känna mig nöjd eller få panik. Jag återkommer om den saken :)

Att synliggöra lärandet för eleven

Dag 6 #Blogg100 Att synliggöra lärandet för eleven

Idag hittade jag några papper som påminde mig om ITK-dagarna i Aulanko, senaste vår. Jag var där för att delta i en workshop som arrangerades av Fronter Nordic. Det var en intensiv dag med många presentationer och intressanta föreläsare. Det som gjorde största intrycket på mig var två presentationer, en från Sverige och en från Finland, om skolor där man lagt upp läroplansmålen i Fronter. Här kunde elev, vårdnadshavare och lärare ställa upp individuella mål, följa upp elevens lärande, måluppfyllelse och ge respons på utvecklingen. Det hela gav en mycket god bild av elevens lärande.

Jag tror att det här är en ypperlig metod för att få eleverna att ta ansvar för sitt lärande. Det blir som en blogg över det egna lärandet :) där de egna ansträngningarna för framgång i skolarbetet tydligt synliggörs då eleven kontinuerligt utvärderar sitt arbete. Jag hoppas därför att vi i Kyrkslätt kan ta modell av dessa skolor/kommuner, som jag inte minns vilka de var, efter att den pågående revideringen av grunderna för läroplanen för den grundläggande undervisningen är klar. Jag tror att alla parter skulle uppleva arbetssättet som berikande, erfarenheterna som framkom under IKT-dagarna var också positiva.

De modeller som visades på ITK-dagarna var anpassade för äldre elever, från årskurs sju och uppåt. Jag tror ändå, att det går att utveckla enklare modeller även för de yngre eleverna. För jag tror ju att elever får mer motivation för lärande och skolarbete om de har KASAM (känsla av sammanhang) och ser den egna utvecklingen i lärandeprocessen. Skolan behöver därför bli bättre på att synliggöra elevens lärande och utveckling för eleven. En kontinuerlig uppföljning av det egna lärandet skulle säkerligen vara ett steg i rätt riktning.

Ett liknande arbetssätt skulle förstås bidra till ännu mer dokumenteringsarbete för lärarna, som redan är mycket belastade med administrativt arbete. Jag tror ändå att ett mer målinriktat arbete förutsätter andra arbetsmetoder. Lärare som är mer inriktade på handledning, än vad många är idag. Då kanske det också blir lättare att hitta tiden för den kontinuerliga handledningen, än vad det är idag.

Dags för middag och lite mer jobb :) kan inte bara roa mig