Samarbetets baksida

Dag 20 #blogg100

Senaste fredag skrev jag om samarbetets fröjder. Det är ju ändå så, som med det mesta, att samarbetet även har sin baksida.

Vi ordnar ofta möten kring enskilda elevers lärande. Möten där fler yrkesgrupper tillsammans med eleven och elevens vårdnadshavare diskuterar kring elevens lärande. Vi försöker hålla deltagarantalet från skolan så lågt som möjligt. Forskning visar nämligen att vårdnadshavare kan uppleva det som otrevligt, om det är många av skolans yrkesgrupper med på liknande möten. Ibland är det ändå svårt att hålla antalet deltagare lågt.

Då står man inför problemet att samordna mötet. Att hitta en tid som passar alla. Det kan minsann vara ett väldigt frustrerande uppdrag. Ibland känns det nästan omöjligt. Vi skickar e-post efter e-post åt varandra och försöker hitta en gemensam tid. Det kräver ibland en ängels tålamod, av alla. Fast jag antar att det är så på andra arbetsplatser också. Det känns skönt varje gång man lyckats hitta den gemensam tiden. Uppdraget slutfört :)

Dagens tips!

Här gäller det att se vad som passar ihop. Passar barn från tre år och uppåt, men även äldre elever. Det är lätt att skapa intressanta diskussioner utgående från bilderna. På baksidan finns ett pussel, som är lite knepigt. Materialet finns på KSR, Kyrkslätts svenska resurscentrum, att lånas till verksamheterna i Kyrkslätt.

Yrkesövergripande samarbete, en styrka

Dag 17 #Blogg100

Fredag eftermiddag och ännu ett av elevvårdsgruppens möte är avslutat. Antecknar för mig själv saker jag måste komma ihåg att följa upp och samtal som måste ringas.

I Winellska skolan, som är en sammanhållen grundskola för årskurs 1-9, har vi regelbundna elevvårdsmöten. Elevvårdsgruppens möten hålls vanligtvis på  torsdagar och fredagar, både morgon och eftermiddag. Vid behov har vi dessutom extra insatta möten. I en stor skola blir det många möten, som måste planeras i god tid. Mötestiderna skall passa fler olika yrkesgrupper; rektor, biträdande rektor, speciallärare, specialklasslärare, skolpsykolog, skolkurator och skolhälsovårdare. Vanligtvis kallas även klasslärare, klassföreståndare, ämneslärare och/eller elevhandledare till våra möten. Vid behov kan vi ännu kalla in vårdnadshavare eller annan expertis.

På elevvårdsgruppens möten försöker vi i ett yrkesgripande samarbete skapa en skola som främjar elevers lärande och växande. Elevvård omfattar allt från att förebygga problem, stöda elever och hemmet. Att främja elevens och hela gemenskapens fysiska, psykiska och sociala välmående. Det är arbete som pågår hela tiden i vardagen. Klasslärarna och klassföreståndarna gör vanligtvis ett helt fantastiskt jobb. Det är ändå viktigt att det även finns tid för att sitta ner och prata, reflektera kring det man observerat. Då kan saker och ting plötsligt falla på plats, få ett sammanhang, och bli tydligare för en själv.

Det är också en trygghet i att veta att man inte är ensam. Att man har stöd av en grupp som omfattar många kompetenser. Tillsammans kan vi hitta goda lösningar eller uppmuntra varandra att fortsätta som vi gjort hittills. Det är egentligen nästan ofattbart, hur stor resurs detta samarbete är och hur värdefullt arbete som sker under dessa timar. Elevvårdsarbetet skapar en värdegrund för hela gemenskapen, en gemenskap där alla är delaktiga och bidrar med sitt kunnande. Man visar att det är viktigt att ta hand om alla som finns i skolans gemenskap, stark som svag och barn som vuxen.

Det värmer hjärtat. Snart är det dags att åka hem och ta hand om familjen. Härligt <3 Börjar känna mig i rätt stämning inför 14.2, Valentindagen :)

Dag 3 #blogg100

Läste den nyutkomna Läraren igår kväll. Igen var de finskspråkiga eleverna i den finlandssvenska skolan på tapeten. Jag tycker vi skall sluta ställa dom två språkgrupperna mot varandra. Varför kan vi inte vara glada över att fler finskspråkiga vill att deras barn skall gå i finlandssvensk skola? Det är ju helt fantastiskt om fler vill att deras barn skall gå i svenskspråkig skola! 

Min dröm är att vi välkomnar alla som vill komma till våra finlandssvenska skolor. Att vi hjälper de tvåspråkiga och enspråkigt finskspråkiga eleverna genom att stöda deras utveckling av både det finska och svenska språket, för det stöder deras utveckling av färdigheter i svenska. 

Jag önskar också att elever från enspråkigt finskspråkiga hem skulle få läxhjälp i skolan, efter skoltid, av någon som talar både svenska och finska. Ett utvidgat ordförråd i finska stöder elevens utveckling av  det svenska ordförrådet. Det skulle kännas fantastiskt bra om vi kunde erbjuda dessa elever en skolgång som ger dem goda erfarenheter av lärande och växande i en finlandssvensk skola! Tänk hur fint det är med människor som är tvåspråkiga och som sprider intresset för vårt språk vidare.

Lärarnas avsikter är goda, men då resurserna är knappa räcker inte orken alltid till. Den finlandssvenska skolan behöver stöd för att komma vidare och ut ur denna evigt pågående diskussion, känns det som. Många av dessa åtgärder är egentligen inte så resurskrävande. Här behövs en rejäl knuff åt rätt håll  Vem kan ge den? Hur skulle det vara med ett initiativ från Utbildningsstyrelsen? 

Jag vill inte att våra finskspråkiga elever skall gå ut från vår skola med dåliga upplevelser av det egna lärandet och känslan av att inte räcka till.

Dessutom önskar jag mer samarbete mellan speciallärarna i de svensk- och finskspråkiga skolorna. Vi behöver hjälp i arbetet med att stöda de elever som har en stark finskspråkig bakgrund. Hur kan vi samarbeta kring dessa elever? Vem ger oss tid och möjlighet för sådant samarbete?

Om jag fick önska mig något av Utbildningsstyrelsen så skulle det vara ett nationellt projekt där vi utvecklar våra arbetssätt och stödformer för just dessa elever. Men sådant är inte politiskt korrekt har jag förstått. Alltid är det någon som upplever att det är orättvist om man satsar mer på en specifik grupp. Klagomålen skulle väl vara att man satsar mer på

1. de svenska skolorna
2. de finskspråkiga eleverna
3. de tvåspråkiga
4. familjer som valt en skola med annat undervisningsspråk än hemspråket (då får dom väl ta konsekvenserna)

Men jag står för min politiskt inkorrekta åsikt, för något måste göras. Det enda jag bryr mig om är att eleverna får erfarenheter som uppmuntrar till ett livslångt lärande. Hoppas någon klokare kommer på en politiskt korrekt lösning, snabbt.

Tjiling, nu måste jag göra mig klar för jobb!