Då jag besöker klasser ser jag då och då helt fantastiska lösningar på pedagogiska/didaktiska problem. Ibland kan jag bli stormförtjust och fråga läraren om jag får sprida idén vidare. Många blir glada och svarar då att naturligtvis får jag det, men det finns även dom som svarar undvikande och då låter jag bli. Här om dagen fick jag ett undvikande svar på en förfrågan, vilket är så frustrerande, för idén var så bra.
Jag misstänkte ändå att idén hade sitt ursprung i någon bok och nu tror jag att jag har hittat boken :) Så nu kan jag gott sprida idén vidare, utan betänkligheter. Det känns bra.
Jag kan ändå inte låta bli att undra varför det ofta är så, att vi lärare är så dåliga på att dela med oss. Jag har till och med träffat på fler lärare som då de går i pension tar allt de producerat med sig hem. Lådvis med material. För att ingen annan skall utnyttja det material dom producerat. Den till och med uttalade attityden är att; ingen skall åka snålskjuts på mig! Märkligt fenomen. Undras vad pensionärerna sedan gör med sitt material? Slänger det? Eller får det ligga i ett skåp och samla damm.
 |
| PÅ tal om att dela med sig. Fick här om dagen en nyfiken förfrågan om vad jag gör med instrumenten i mitt rum. Då fick jag berätta om mina avstavningsövningar, som jag skrev om här i bloggen för ett tag sedan. |
Kan vi inte bara känna oss stolta över att någon annan vill använda det vi skapat? Det går ju bra att lägga sitt namn med i arbetet, så vet alla användare vem som gjort arbetet. Lärare behöver absolut lära sig mer om Creative Commons, så de vågar dela med sig.
När jag skriver detta kommer jag på en grej som vi speciallärare absolut borde dela med oss. Våra Lexia-listor, dem som vi själva skapat. Det vore ju helt super! Skulle säkert spara oss en del arbete. Speciellt för den som är ny med Lexia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar