Dag 16 #blogg 100
Igår skrev jag i min blogg Mota nätoro, var närvarande förälder om Umeå universitets pressmeddelande, som gäller barn och ungas oro för innehållet på nätet. Om hur jag som förälder reagerade på rapportens resultat. Sen kan man ju fråga sig, har skolan inget ansvar?
Jovisst, ett ansvar som än så länge är något vagt formulerat. Kanske det blir bättre snart, i och med den pågående revideringen av Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen. Faktum är ändå, att det egentligen inte är på den nivån som bristerna finns.
Min åsikt är att skolans ledare borde uppmunta lärare till att använda webben och sociala medier. Istället har det höjts många varnande finger. Jag har till och med hört förslag om att lärare borde förbjudas att vara delaktiga i sociala medier :) det var faktiskt rätt nyligen. Frågan är ju bara hur vi då skall lära våra elever något om internet och sociala medier? För majoriteten av lärarna anser att de har otillräckliga kunskaper om webben och sociala medier, läs exempelvis artikeln i Kauppalehti.
Sen behövs det ju förstås lite teknik, då man skall ge sig ut på webben. Jag läste helt nyligen en artikel, minns inte vilken, som gjorde mig något irriterad. I den kunde jag läsa att det finns ingen orsak för lärare att hänvisa till dålig ekonomi, för att förklara brister i skolans IKT-undervisning. Författaren upplyste läsarna om att skolan kan ju använda de gratisprogram som finns på nätet. Istället för att köpa dyra pedagogiska program. Tack för upplysningen!
Det var ju rätt tydligt att författaren inte arbetar i skolvärlden. För visst finns det skolor med fin utrustning, grattis! Många jobbar ändå med utrustning som knappt ens fungerar som skrivmaskiner. Än mindre att man skulle kunna utnyttja dem till att lära sig mer om webben, sociala medier, Skype och dylikt. Dessutom kan användningen vara begränsad, vissa program går inte att använda.
Ofta är det IT-personal, som arbetar avlägset från skolans verksaamhet, som sätter gränser för IKT-undervisningen. Skype? Nej, det kan inte behövas i skolans datorer! Någon måtta skall det väl vara på vad lärare skall få göra på arbetstid. Tänk, att sån´t händer ännu idag! Så långt bort från BETT, som det kan vara, men ändå här och nu.
Om lärare skall undervisa IKT, måste det finnas modern teknik på skolan och tillgång till de program/sidor som behövs för undervisningen, det mesta är faktiskt kostnadsfritt :) Men fram för allt behövs det tid och fortbildning för lärarna.
Så vad vill jag nu säga med denna text; Jo, mota nätoro, var en närvarande förälder!
torsdag 7 februari 2013
onsdag 6 februari 2013
Mota nätoro, var närvarande förälder
Dag 15 #blogg100
Det är många som denna vecka bloggar om vad som oroar barn på nätet. Så som Joakim Granqvist vars blogg, se nedan, inspirerade mig till att skriva ner mina tankar kring ämnet
VsifpiFU: Vad oroar egentligen barn på internet?: Realism och riktiga människor verkar föga överraskande vara svaret. Videoklipp, speciellt YouTube nämns , på riktiga situationer där människ...
För Umeå universitets pressmeddelande väcker många tankar. Själv kommer jag omedelbart att tänka på hur viktig min roll som förälder är. Min reaktion är nämligen den, att rapporten bekräftar betydelsen av att vi föräldrar gör saker tillsammans på nätet med våra barn. Att vi diskuterar kring det som finns där och hur man kan undvika sådant som man inte vill se. Lika viktigt, om inte ännu viktigare, är det att prata kring det man inte kan undvika på nätet och hur man hanterar sådant.
Jag vill inte att teknik skall upplevas som skrämmande. Så jag försöker mitt bästa. Min dotter är sju år och jag vill att hon skall känna en viss trygghet då hon är på nätet, helt trygg kan man ju aldrig vara. Vi gör saker tillsammans på nätet, spelar, googlar, använder appar av olika slag, tittar på Facebook/Twitter, filmar med Vine och tittar på andras filmer o.s.v. På så sätt blir det mesta som finns på nätet inspirerande och roligt. Det är sällan vi råkar på något skrämmande.
Wilma får även vara för sig själv på nätet. Då finns min man eller jag ändå alltid nära till hands, för att hjälpa till och besvara hennes frågor. För frågor är ju ingen bristvara, då man är sju år :) Det här är säkert ändå inget unikt, utan något som de flesta föräldrar gör med sina barn, hoppas jag. För det är ju inget tidskrävande, man tar sig tid nu som då.
En annan grej som jag upplever att det är viktigt att tala om med sina barn är mobiltelefonen. De flesta elever har, redan i årskurs ett, en mobiltelefon med kamera och tillgång till nätet. Så vi har pratat mycket kring vad man får/inte får fotografera. Att man måste respektera ett nej och att andra måste respektera ett nej, man får inte fotografera någon utan lov. Vad skall man göra om någon fotograferar i alla fall? Vem skall man prata med? Frågorna som uppstår kring liknande situationer är många och det är bra om man både som barn och förälder är lite förberedd. Tycker, jag.
Och jo, vi pratar mycket hemma. Så Wilma är rätt verbal :)
Det är många som denna vecka bloggar om vad som oroar barn på nätet. Så som Joakim Granqvist vars blogg, se nedan, inspirerade mig till att skriva ner mina tankar kring ämnet
VsifpiFU: Vad oroar egentligen barn på internet?: Realism och riktiga människor verkar föga överraskande vara svaret. Videoklipp, speciellt YouTube nämns , på riktiga situationer där människ...
För Umeå universitets pressmeddelande väcker många tankar. Själv kommer jag omedelbart att tänka på hur viktig min roll som förälder är. Min reaktion är nämligen den, att rapporten bekräftar betydelsen av att vi föräldrar gör saker tillsammans på nätet med våra barn. Att vi diskuterar kring det som finns där och hur man kan undvika sådant som man inte vill se. Lika viktigt, om inte ännu viktigare, är det att prata kring det man inte kan undvika på nätet och hur man hanterar sådant.
Jag vill inte att teknik skall upplevas som skrämmande. Så jag försöker mitt bästa. Min dotter är sju år och jag vill att hon skall känna en viss trygghet då hon är på nätet, helt trygg kan man ju aldrig vara. Vi gör saker tillsammans på nätet, spelar, googlar, använder appar av olika slag, tittar på Facebook/Twitter, filmar med Vine och tittar på andras filmer o.s.v. På så sätt blir det mesta som finns på nätet inspirerande och roligt. Det är sällan vi råkar på något skrämmande.
Wilma får även vara för sig själv på nätet. Då finns min man eller jag ändå alltid nära till hands, för att hjälpa till och besvara hennes frågor. För frågor är ju ingen bristvara, då man är sju år :) Det här är säkert ändå inget unikt, utan något som de flesta föräldrar gör med sina barn, hoppas jag. För det är ju inget tidskrävande, man tar sig tid nu som då.
En annan grej som jag upplever att det är viktigt att tala om med sina barn är mobiltelefonen. De flesta elever har, redan i årskurs ett, en mobiltelefon med kamera och tillgång till nätet. Så vi har pratat mycket kring vad man får/inte får fotografera. Att man måste respektera ett nej och att andra måste respektera ett nej, man får inte fotografera någon utan lov. Vad skall man göra om någon fotograferar i alla fall? Vem skall man prata med? Frågorna som uppstår kring liknande situationer är många och det är bra om man både som barn och förälder är lite förberedd. Tycker, jag.
Och jo, vi pratar mycket hemma. Så Wilma är rätt verbal :)
tisdag 5 februari 2013
Läraren, vidga våra vyer!
Dag 14 #Blogg100
Jag fick en förfrågan angående min blogg om fsl:s tidning Läraren, läs Läraren, byt format! 2.2.2013. Om jag tror att det ens finns tillräckligt många finlandssvenska fackliga nyheter, som berättigar Lärarens existens. Jag vet inte hur det är med den saken, men varför skall fsl begränsa sin nyhetskällor till den finlandssvenska ankdammen?
Jag tror att vi, läs fsl, behöver vidga våra vyer. Jag skulle gärna se länkar till några finska lärarföreningar i e-versionen av Läraren. Det skulle vara roligt att veta vad dom gör. Det kunde finnas fler nyheter om vad som händer på den fackliga fronten, både nationellt och internationellt, i Läraren. Inte bara ytskrapet. I e-versionen kunde finnas länkar till lärarföreningar i övriga Norden och Europa. Det är märkligt hur lite till exempel nordiskt samarbete lyfts fram i läraren.
Fastän jag bloggar för min egen skull så måste jag medge att det känns roligt när jag får kommentarer om innehållet eller då bloggen väcker diskussioner. Det känns roligt att min text får någon annan att reflektera vidare.
Sen är det ju synd att tekniken verkar ställa till det. Endera kan man inte posta kommentarerna till mig eller så kan man, men så syns dom inte hos mig. Märkligt. Det är ju tur att vissa av oss kan kommunicera även andra vägar, såsom verbalt, i till exempel personalrummet.
Nu kallar plikten på mig; matlagning, städning och rengöring av marsvinsburen :)
måndag 4 februari 2013
Lärares vs elevers box
Dag 13 #Blogg100
Hittills har det inte varit svårt att hitta ett tema för mitt bloggande. Ifall idéerna tryter behöver jag inte mer än titta i Twitter, på mina favoriter, så hittar jag något twitter-tema som jag reflekterat kring. Så här tidigt på morgonen, kl.6.45, måste jag medge att det blev en snabb koll bland gamla Twitter-favoriter. Efter diverse tekniska bekymmer, som sinkade mitt skrivande med 45 minuter, var inspirationen rätt låg. Nu kommer jag inte att bli klar med bloggen, innan jag måste göra mig klar för jobbet :( men jag kom ju mig upp i alla fall :)
På Twitter diskuteras ofta kreativitet och att lärare borde "tänka utanför boxen". Det är ändå svårt, det här. Hur vet vi att en lärare tänker/handlar utanför boxen, utanför sin egen box? Då boxen är olika stor för alla, beroende på faktorer som erfarenhet, kultur och utbildning med mera. Varför måste lärare tänka utanför sin box? Är det ett mål för skolan?
Kanske utgångspunkten behöver vara en annan? Vi behöver kanske bli bättre på att identifiera innehållet i elevernas box och uppmuntra dem till att tänka utanför sin box. Hur ser elvernas box ut? Vad kan eleverna behöva, för att (våga) tänka/handla utanför boxen? Vad behöver eleverna ha/göra/lära sig för att förutsättningarna för att tänka utanför sin egen box skall finnas?
Här kunde jag ju reflektera vidare kring tanken; att ett liknande arbetssätt förmodligen förutsätter att många, men inte alla, lärare måste tänka utanför sin box. Men jag tänker inte reflektera kring det. För jag tycker att mina frågeställningar kring elevens box gav mig alldeles tillräckligt mycket att fundera vidare på. Vad finns i mina elevers box??? När tänker dom utanför sin box? Hur vet jag att dom gör det?
Vadå? Min box? Den har jag just utvidgat den lite. Jag bloggar!!
Hittills har det inte varit svårt att hitta ett tema för mitt bloggande. Ifall idéerna tryter behöver jag inte mer än titta i Twitter, på mina favoriter, så hittar jag något twitter-tema som jag reflekterat kring. Så här tidigt på morgonen, kl.6.45, måste jag medge att det blev en snabb koll bland gamla Twitter-favoriter. Efter diverse tekniska bekymmer, som sinkade mitt skrivande med 45 minuter, var inspirationen rätt låg. Nu kommer jag inte att bli klar med bloggen, innan jag måste göra mig klar för jobbet :( men jag kom ju mig upp i alla fall :)
På Twitter diskuteras ofta kreativitet och att lärare borde "tänka utanför boxen". Det är ändå svårt, det här. Hur vet vi att en lärare tänker/handlar utanför boxen, utanför sin egen box? Då boxen är olika stor för alla, beroende på faktorer som erfarenhet, kultur och utbildning med mera. Varför måste lärare tänka utanför sin box? Är det ett mål för skolan?
Kanske utgångspunkten behöver vara en annan? Vi behöver kanske bli bättre på att identifiera innehållet i elevernas box och uppmuntra dem till att tänka utanför sin box. Hur ser elvernas box ut? Vad kan eleverna behöva, för att (våga) tänka/handla utanför boxen? Vad behöver eleverna ha/göra/lära sig för att förutsättningarna för att tänka utanför sin egen box skall finnas?
Här kunde jag ju reflektera vidare kring tanken; att ett liknande arbetssätt förmodligen förutsätter att många, men inte alla, lärare måste tänka utanför sin box. Men jag tänker inte reflektera kring det. För jag tycker att mina frågeställningar kring elevens box gav mig alldeles tillräckligt mycket att fundera vidare på. Vad finns i mina elevers box??? När tänker dom utanför sin box? Hur vet jag att dom gör det?
Vadå? Min box? Den har jag just utvidgat den lite. Jag bloggar!!
söndag 3 februari 2013
Vine och BETT helt rätt?
Dag 12 #Blogg100
Idag har jag använt mig av Vine hela dagen, eller nästan hela dagen. Från kl.11 tills nu. Jag känner mig rätt bekväm med appen nu och inser att man kan ha kul med den. Men i skolan? I mitt jobb? Det måste jag ännu fundera över. Kanske jag måste satsa på att även dokumentera en arbetsdag med Vine? Jag skall nog göra det, tror jag.
Både Wilma och jag testade Vine. Här är Wilmas Vine-film; Nallarna kommer och går.
I Twitter har det twittrats mycket om Bett. Några gånger har jag tänkt att det hade varit roligt att vara där, i London, med all fantastisk teknik. Visst hade det? Känner mig ändå inte helt övertygad.
Jag läste Tom Whitbys blogg My Island View om hur liknande tillställningar ofta saknar koppling till den pedagogiska verksamheten. Man visar tekniken, men sen då? Sen måste vi pedagoger själva hitta möjligheterna i vår verksamhet. Varför har inte företagen anställt pedagoger som kan visa modell eller leda pedagogiska diskussioner?
Vi pedagoger behöver bli bättre på att dela med oss av erfarenheter. Så att alla inte behöver uppfinna hjulet om igen. Twitter är ju ett fantastiskt redskap för detta, men inom kollegiet borde man kanske hitta även andra kanaler.
Visst är det ändå kul att se och ana möjligheter på mässor och dylika tillställningar. Är man pedagog så försöker man ju genast applicera tekniken i sitt jobb. Avlägsna fortbildningar kring teknik har jag ändå valt bort, eftersom vi har inte ekonomiska resurser för mer teknik i skolan. Jag läser istället om den tekniska utvecklingen på egen hand, fast det är tråkigare. Sen satsar jag på fortbildning som är mer pedagogiskt inriktad och anpassad till verksamhetens ekonomi.
Då jag läst @qscwer´s reflektioner på bloggen VsifpiFU kring Bett känns mitt resonemang riktigt rätt, fastän tråkigt. Där emot känns SETT mer rätt :)
Jag har något smått imponerad noterat att några andra deltagare i #blogg100 stiger upp i ottan och bloggar. Det skall jag testa i morgon. Får se om jag kommer mig upp :)
Idag har jag använt mig av Vine hela dagen, eller nästan hela dagen. Från kl.11 tills nu. Jag känner mig rätt bekväm med appen nu och inser att man kan ha kul med den. Men i skolan? I mitt jobb? Det måste jag ännu fundera över. Kanske jag måste satsa på att även dokumentera en arbetsdag med Vine? Jag skall nog göra det, tror jag.
Både Wilma och jag testade Vine. Här är Wilmas Vine-film; Nallarna kommer och går.
I Twitter har det twittrats mycket om Bett. Några gånger har jag tänkt att det hade varit roligt att vara där, i London, med all fantastisk teknik. Visst hade det? Känner mig ändå inte helt övertygad.
Jag läste Tom Whitbys blogg My Island View om hur liknande tillställningar ofta saknar koppling till den pedagogiska verksamheten. Man visar tekniken, men sen då? Sen måste vi pedagoger själva hitta möjligheterna i vår verksamhet. Varför har inte företagen anställt pedagoger som kan visa modell eller leda pedagogiska diskussioner?
Vi pedagoger behöver bli bättre på att dela med oss av erfarenheter. Så att alla inte behöver uppfinna hjulet om igen. Twitter är ju ett fantastiskt redskap för detta, men inom kollegiet borde man kanske hitta även andra kanaler.
Visst är det ändå kul att se och ana möjligheter på mässor och dylika tillställningar. Är man pedagog så försöker man ju genast applicera tekniken i sitt jobb. Avlägsna fortbildningar kring teknik har jag ändå valt bort, eftersom vi har inte ekonomiska resurser för mer teknik i skolan. Jag läser istället om den tekniska utvecklingen på egen hand, fast det är tråkigare. Sen satsar jag på fortbildning som är mer pedagogiskt inriktad och anpassad till verksamhetens ekonomi.
Då jag läst @qscwer´s reflektioner på bloggen VsifpiFU kring Bett känns mitt resonemang riktigt rätt, fastän tråkigt. Där emot känns SETT mer rätt :)
Jag har något smått imponerad noterat att några andra deltagare i #blogg100 stiger upp i ottan och bloggar. Det skall jag testa i morgon. Får se om jag kommer mig upp :)
lördag 2 februari 2013
Läraren, byt format!
Dag 11 #Blogg 100
Igår hittade jag Läraren, som utges av Finlands svenska lärarförbundet, i postlådan. Idag tog jag mig tid att läsa, eller snarare, bläddra genom tidningen. Jag hade förhoppningar om att innehållet skulle ge mig inspiration till dagens blogg.
Först tänkte jag, smått irriterad, att här fanns ju inget att reflektera över, men så ändrade jag mig. Jag insåg plötsligt att innehållet och layouten av Läraren redan länge varit ett irritations moment. Tidningen känns så fruktansvärt tråkig och gammalmodig. Tycker jag, någon annan kanske tycker den är fruktansvärt inspirerande.
Om jag fick önska mig en lärartidning som känns dagsaktuell skulle den skulle vara förslagsvis en e-tidning. Den skulle ha korta artiklar med möjlighet till fördjupning genom länkar till fackliga nyheter, lokala lärarföreningar, aktuella fortbildningar, lärares och elevers bloggar m.m. Möjligheterna skulle vara oändliga.
Jag blir entusiastisk av bara tanken på allt intressant innehåll som kunde finnas med.
Å andra sidan skulle vår familj få ett problem om Läraren ändrade format och inte som som pappersversion. Vad skulle vi då tända brasan med?
Igår hittade jag Läraren, som utges av Finlands svenska lärarförbundet, i postlådan. Idag tog jag mig tid att läsa, eller snarare, bläddra genom tidningen. Jag hade förhoppningar om att innehållet skulle ge mig inspiration till dagens blogg.
Först tänkte jag, smått irriterad, att här fanns ju inget att reflektera över, men så ändrade jag mig. Jag insåg plötsligt att innehållet och layouten av Läraren redan länge varit ett irritations moment. Tidningen känns så fruktansvärt tråkig och gammalmodig. Tycker jag, någon annan kanske tycker den är fruktansvärt inspirerande.
Om jag fick önska mig en lärartidning som känns dagsaktuell skulle den skulle vara förslagsvis en e-tidning. Den skulle ha korta artiklar med möjlighet till fördjupning genom länkar till fackliga nyheter, lokala lärarföreningar, aktuella fortbildningar, lärares och elevers bloggar m.m. Möjligheterna skulle vara oändliga.
Jag blir entusiastisk av bara tanken på allt intressant innehåll som kunde finnas med.
Å andra sidan skulle vår familj få ett problem om Läraren ändrade format och inte som som pappersversion. Vad skulle vi då tända brasan med?
fredag 1 februari 2013
Hen har klarat det!
Dag 10 #Blogg100
Idag har jag gjort någon glad. Vilken härlig känsla!
I mitt jobb som speciallärare är det en underbar känsla då man får säga; nu kommer vi inte att träffas fler gånger. Du behöver inte mitt stöd längre.
Det kan ju kännas vemodigt ibland, man fäster ju sig vid sina elever. Samtidigt är det fantastiskt att få visa eleven, allt vad hen lärt sig och att se glädjen i ögonen då hen ser att slutmålet är uppnått. Känslan av att hen har klarat det!
Jag har nämligen tydliga mål för elevens lärande. Då ett mål är uppnått så färglägger vi delmålet i målbeskrivningen grönt. Då ser eleven tydligt hur hen närmar sig slutmålet, steg för steg.
För jag visar bara vägen, det är eleven som jobbar. Jag tror det är viktigt att elever känner och förstår att det är deras eget jobb som för dem framåt i lärandet. Att eleven själv styr sitt lärande. Då kanske vi får aktiva lärande elever.
Jag har hela veckan funderat på hur jag kan använda appen Vine i mitt jobb. Om det kan användas till något som eleverna eller jag har glädje av. Jag måste ha dålig fantasi. Hittar inget användningsområde. Får följa med utvecklingen i #Vine100, kanske jag får några uppslag där.
Skönt att skriva om hen, lättare än att använda hon/han.
Nu skall jag fira min mans födelsedag :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)