Rektorer har inte tid för IKT

Dag 9 #Blogg100 Rektorer har inte tid för IKT

Undervisningsrådet Anneli Rautiainen har alldeles rätt i att vi inte får mer IKT i skolan genom att fortbilda enstaka lärare. Hon framhåller att hela lärarkollegiet behöver bli en lärande organisation för att IKT skall inta sin plats i skolan. Även i detta kan jag instämma, men jag tror att en utveckling mot en lärande organisation förutsätter att ramarna för rektorernas arbete omstruktureras. Det räcker inte med att man i läroplanerna förtydligar IKT:ns plats i skolan.

För att skolan skall bli en lärande organisation behövs visioner och ett tydligt pedagogiskt ledarskap. Det pedagogiska ledarskapet är rektors eller biträdande rektors uppgift. Min erfarenhet under de senaste tjugo åren är ändå att båda yrkesgrupperna är överbelastade med andra arbetsuppgifter. Påföljden är den att rektorerna är tvungna att prioritera och då finns det sällan tid kvar för det pedagogiska ledarskapet. För det pedagogiska ledarskapet är tidskrävande.

Jag hoppas därför att man i arbetet med Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen även reflekterar kring hur den nya läroplanen skall implemeteras. Hur man skall stöda rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Att grunderna inte bara blir en fin plan med många högtravande floskler som är svårtolkade. För det lilla jag hunnit bekanta mig med, i de nya grunderna, gjorde mig lite orolig.

Här kan man läsa en internationell jämförelse av bland annat rektorers arbetsuppgifter. De finländska rektorerna har ett bredare ansvar än många av sina kolleger i andra delar av världen.

Talböcker för lärandet

Dag 8/#blogg100

Planeringen av inkommande läsår kommer sakta igång. Snart skall alla läromedel och annat materiel beställas. Ett av de svåraste uppdragen är att förutse vilka och hur många talböcker vi behöver följande skolår.

Jag har rekommenderat talböcker för elever i många år, det närmar sig väl 10 år snart. Ändå kan jag inte låta bli att stanna upp då och då. Fascineras av hur mycket talböckerna kan komma att betyda för elevers lärande och läsutveckling.

En talbok kan man lyssna på via en Daisy-reader eller på datorn. De flesta lyssnar via datorn, eftersom en Daisy-reader är ganska dyr. Det är så roligt att höra hur vitsorden plötsligt stiger, ofta i fler ämnen, då en elev med lässvårigheter fått tillgång till inlästa läromedel.

Idag behöver jag därför inte längre motivera användningen av inlästa läromedel för lärare. De flesta lärare är idag införstådda i att man måste särskilja på lästräning och lärande. En elev som har svårigheter med läsning skall inte ständigt behöva träna läsning. Det är utmattande att läsa, då man har stora svårigheter. Då man läser på biologiläxan skall fokus därför vara på själva lärandet, lästräningen görs vid ett annat tillfälle.

Förvånanasvärt få vuxna känner ändå till möjligheten att låna/köpa talböcker, läromedel och skönlitteratur. Att man kan låna eller köpa även till sig själv, om man uppfyller Celias krav på låntagare.

Utbudet av inläst skönlitteratur är enormt. Det känns ofta helt fantastiskt för elever, som tidigare inte orkat läsa genom en bok på tio sidor, att plötsligt kunna läsa samma böcker som andra jämnåriga. Fler vuxna borde därför känna till talböcker. Alla skall åtminstone veta att de har möjlighet att uppleva skönlitteratur, trots sina lässvårigheter.

För det är ju så att vuxna som läser inspirerar barn till läsning. Likaså utgör vuxna som använder talböcker goda förebilder för sina barn som kanske också behöver talböcker, för att klara skolgången enligt sina förutsättningar för lärande. Jag önskar att Celia som ansvarar för produktionen och utlåningen av talböcker skulle marknadsföra sina tjänster ännu mer. På KSR, Kyrkslätts svenska resurscentrum, försöker vi sprida kunskap om talböckernas existens genom att dela ut broschyrer om Celias verksamhet. Dem delar vi ut till alla intresserade och ibland även till ointresserade, potentiella kunder :)

Nu måste jag ut i snöstormen och skotta snö. Det skall bli riktigt skönt.

Twitter-eftermiddag för personalen

Dag 7 #blogg100

Idag hade jag den planerade Twitter-eftermiddagen för personalen. Min avsikt var att uppmärksamma Twitter och ge nyfikna och/eller tveksamma en enkel möjlighet att bekanta sig med Twitter.

Jag satte mig i ett rum intill personalrummet med två pc:n och var inloggad på både Twitter och Tweetdeck. För att visa att det finns olika möjligheter för twittrandet. Sen hade jag ju min telefon med också, den är ju fortfarande min favorit då det gäller att följa det som händer i Twitter :)

Jag hade lagom med besökare i Twitter-rummet. Frågorna var fler än jag någonsin tänkt mig. Så det kändes som en lyckospark att jag inte marknadsfört tillfället mer, än det lilla jag gjorde på morgonen. Nu vet jag hur jag skall gå vidare med detta, mitt projekt att väcka intresset för Twitter. Måste planera vidare.

Fler uppgav bristen på tid som det största argumentet för att inte registrera sig i Twitter. Jag har en förståelse för den upplevelse. Så har jag också tänkt; angående Facebook, Twitter och bloggande. Ändå har jag redan funnits med en längre tid i Facebook, men är inte så aktiv, och nu i Twitter. Sen bloggar jag ju också! Fattar inte riktigt själv vad som hänt. Jag är t.o.m. lite aktiv i Instagram också. Allt har hänt på noll tid, känns det som. På något sätt lyckas jag hitta tiden, men alla kanske inte gör det.

Några nya twittrare fick vi ändå denna eftermiddag, samt några framtida twittrare :) Det väcktes också några nya tankar kring ett pågående projekt, där twittrandet kunde ingå. Hoppas det blir av. Jag ser redan fram emot lite mer "hands on" fortbildning, där vi twittrar och ser på möjligheterna.

Jag har ju blivit en riktig Twitter-guru :) Funderar redan, i smyg, på underlaget för några timmars fortbildning kring Twitter.

Att synliggöra lärandet för eleven

Dag 6 #Blogg100 Att synliggöra lärandet för eleven

Idag hittade jag några papper som påminde mig om ITK-dagarna i Aulanko, senaste vår. Jag var där för att delta i en workshop som arrangerades av Fronter Nordic. Det var en intensiv dag med många presentationer och intressanta föreläsare. Det som gjorde största intrycket på mig var två presentationer, en från Sverige och en från Finland, om skolor där man lagt upp läroplansmålen i Fronter. Här kunde elev, vårdnadshavare och lärare ställa upp individuella mål, följa upp elevens lärande, måluppfyllelse och ge respons på utvecklingen. Det hela gav en mycket god bild av elevens lärande.

Jag tror att det här är en ypperlig metod för att få eleverna att ta ansvar för sitt lärande. Det blir som en blogg över det egna lärandet :) där de egna ansträngningarna för framgång i skolarbetet tydligt synliggörs då eleven kontinuerligt utvärderar sitt arbete. Jag hoppas därför att vi i Kyrkslätt kan ta modell av dessa skolor/kommuner, som jag inte minns vilka de var, efter att den pågående revideringen av grunderna för läroplanen för den grundläggande undervisningen är klar. Jag tror att alla parter skulle uppleva arbetssättet som berikande, erfarenheterna som framkom under IKT-dagarna var också positiva.

De modeller som visades på ITK-dagarna var anpassade för äldre elever, från årskurs sju och uppåt. Jag tror ändå, att det går att utveckla enklare modeller även för de yngre eleverna. För jag tror ju att elever får mer motivation för lärande och skolarbete om de har KASAM (känsla av sammanhang) och ser den egna utvecklingen i lärandeprocessen. Skolan behöver därför bli bättre på att synliggöra elevens lärande och utveckling för eleven. En kontinuerlig uppföljning av det egna lärandet skulle säkerligen vara ett steg i rätt riktning.

Ett liknande arbetssätt skulle förstås bidra till ännu mer dokumenteringsarbete för lärarna, som redan är mycket belastade med administrativt arbete. Jag tror ändå att ett mer målinriktat arbete förutsätter andra arbetsmetoder. Lärare som är mer inriktade på handledning, än vad många är idag. Då kanske det också blir lättare att hitta tiden för den kontinuerliga handledningen, än vad det är idag.

Dags för middag och lite mer jobb :) kan inte bara roa mig

Dag 5 blogg#100 Du har rätt Jens Berg

Jag har läst Jens Bergs krönika i dagens Huvudstadsblad. Jag instämmer i mycket av det han skriver kring läromedlen i dagens skola och elevernas motivation till lärande. Ibland känns det skönt att ändå skriva ner mina egna reflektioner, klargöra för mig själv vad jag egentligen tycker och tänker.

Läromedlen i dagens finlandssvenska skola är föråldrade. Det är omöjligt att hålla läromedlen uppdaterade i samma takt som samhället förändras. Kostnaderna skulle bli orimliga. Min personliga åsikt är därför att vi helt kunde överge dom tryckta läromedlen. Dom känns uråldriga, är dyra och  ofta utslitna och fulla med klotter, eftersom dom återanvänds. Dessutom upplever jag att dom allt för ofta får  styra elevernas skolarbete. Fokus ligger mer på att fylla böckerna, än på elevernas lärande.

Sen finns det ju e-läromedel, men dem ställer jag mig tveksam till. E-läromedlen förutsätter att alla har tillgång till dator, vilket alla tyvärr inte har. Mitt största argument mot e-läromedel är ändå; varför skall vi betala för något som redan finns gratis på webben? För e-läromedel kostar.

Min personliga åsikt är att om vi skall förbereda våra barn/elever för det samhälle vi lever i idag så behöver vi lära dem att söka, sortera och kritiskt granska information. Ge dem beredskap att hantera teknik, redskap och hjälpmedel som behövs i det egna lärandet och för att klara vardagen.

Vi behöver uppmuntra elever till nyfikenhet, reflektion och erfarenheter av problemorrienterade frågeställningar. Uppmuntra till ett lärande där själva processen och det egna skapandet av möjliga lösningar är målet. Ett lärande där själva kunskapsmålet kan variera från elev till elev. Ett lärande utan gränser. Jag vill därför ha webben som elevernas källa till kunskap, för det är den i vardagen också. Åtminstone i min familjs vardag :)

Det här förutsätter förstås, liksom e-läromedlen, att alla har tillgång till dator. Hela skoldagen. Jag tycker personligen att salar fyllda med datorer är passé. Datorerna skall finnas i klassen, en för varje elev. Det finns så mycket mer man kan lära sig om ekorren, än det som står i läromedlen. Varför skall vi hindra de elever som vill och kan lära sig mer, än det som skolan/läromedlen förutsätter?

För elever i behov av stöd, på grund av exempelvis läs- eller/och skrivsvårigheter skulle tillgången till dator ge helt andra förutsättningar till lustfyllt lärande. Det finns många tekniska hjälpmedel som kan stöda både läsningen och skrivandet, då man jobbar på en dator. Lösningarna skall naturligtvis anpassas efter varje elevs behov, men visst kunde många elevers lärande stödas med hjälp av mer teknik i skolan. Tänk bara det!

Nu är jag inte den enda läraren som tänker så här. Det finns massor med lärare som har fantastiska visioner om hur lärandet i dagens skola kunde vara om vi hade tillgång till datorer/webben. Våra datorer är ändå av den kvalité att man inte vet om man skall gråta eller skratta. Idag har jag nog närmare till gråt. Den politiska viljan att satsa på datorer och den service som dom kräver, verkar inte finnas. Att både lärare och rektorer protesterar verkar inte ha någon effekt på beslutsfattarna. Men vad vet jag om kommunens andra utgifter? Inte så mycket, men jag protesterar ändå. Utgående från det jag vet. Sen finns det ju skolor som har allt, tror eller hoppas jag. Kommuner där beslutsfattarna har tänkt framåt, på framtidens vuxna. Kan vi få dessa politiker till låns?

Så fastän vi har duktiga, visionära och inspirerade lärare så sitter vi fast i ett datorträsk, som varken inspirerar till lärande, skrivande, läsande eller något annat. Alla vill vi ändå upp härifrån; elever, lärare och rektorer.

Suck, nu måste jag göra något som får mig på gott humör.

Dag 4 #Blogg100 Strips och IBooks Author 

Den här veckan har fler av mina elever fått prova på att göra strips på stripgenerator.com. Jag tänkte att det kanske är ett bra sätt att väcka killarnas intresse för skrivande. Hittills har vi jobbat mycket med bildsekvenser, men det här är helt klart roligare! Fastän strips egentligen kräver mycket mer än
arbetet med bildsekvenserna. Strips kräver mer planering, men det egna skapandet är roligt. 

Det är roligt att se killarnas reaktioner när dom märker att man kan bifoga vapen till sina strips. Wau! Första stripsen kryllar av vapen :) Andra gången dom jobbar med strips har fascinationen för vapnen redan avtagit och det blir riktigt fina alster. Då är det ännu roligare att se killarnas stolta uppsyn, då dom ser sina färdiga strips. I slutet av lektionen skriver vi alltid ut en pappersversion av stripsen, som killarna får ta med sig hem. 

Bara vi nu skulle få en fungerande datasal, för den har varit mer eller mindre ur bruk detta skolår. Då skall jag samla en trupp killar som tillsammans får jobba med strips, en gång i veckan. Jag ser verkligen fram emot det, så hoppas vi får komma igång med detta ännu i vår-vinter.

Det finns rätt få bilder på flickor i stripgenerator.com så jag skall se om jag hittar någon bättre sida för mina flickor. Pojkarna noterade också att de flickgestalter som finns, de ler allesammans. Där emot finns det många arga pojkar att välja på. Intressant iakttagelse.

Jag är fortfarande alldeles tagen av att jag börjat blogga! Så jag beslöt att spara alla mina blogg och göra en ibook av dem. Jag använder mig av IBooks Author. 

Nu är det lördag och huvudet har inte varit det bästa idag. Så nu tar jag paus från datorn :)

Dag 3 #blogg100

Läste den nyutkomna Läraren igår kväll. Igen var de finskspråkiga eleverna i den finlandssvenska skolan på tapeten. Jag tycker vi skall sluta ställa dom två språkgrupperna mot varandra. Varför kan vi inte vara glada över att fler finskspråkiga vill att deras barn skall gå i finlandssvensk skola? Det är ju helt fantastiskt om fler vill att deras barn skall gå i svenskspråkig skola! 

Min dröm är att vi välkomnar alla som vill komma till våra finlandssvenska skolor. Att vi hjälper de tvåspråkiga och enspråkigt finskspråkiga eleverna genom att stöda deras utveckling av både det finska och svenska språket, för det stöder deras utveckling av färdigheter i svenska. 

Jag önskar också att elever från enspråkigt finskspråkiga hem skulle få läxhjälp i skolan, efter skoltid, av någon som talar både svenska och finska. Ett utvidgat ordförråd i finska stöder elevens utveckling av  det svenska ordförrådet. Det skulle kännas fantastiskt bra om vi kunde erbjuda dessa elever en skolgång som ger dem goda erfarenheter av lärande och växande i en finlandssvensk skola! Tänk hur fint det är med människor som är tvåspråkiga och som sprider intresset för vårt språk vidare.

Lärarnas avsikter är goda, men då resurserna är knappa räcker inte orken alltid till. Den finlandssvenska skolan behöver stöd för att komma vidare och ut ur denna evigt pågående diskussion, känns det som. Många av dessa åtgärder är egentligen inte så resurskrävande. Här behövs en rejäl knuff åt rätt håll  Vem kan ge den? Hur skulle det vara med ett initiativ från Utbildningsstyrelsen? 

Jag vill inte att våra finskspråkiga elever skall gå ut från vår skola med dåliga upplevelser av det egna lärandet och känslan av att inte räcka till.

Dessutom önskar jag mer samarbete mellan speciallärarna i de svensk- och finskspråkiga skolorna. Vi behöver hjälp i arbetet med att stöda de elever som har en stark finskspråkig bakgrund. Hur kan vi samarbeta kring dessa elever? Vem ger oss tid och möjlighet för sådant samarbete?

Om jag fick önska mig något av Utbildningsstyrelsen så skulle det vara ett nationellt projekt där vi utvecklar våra arbetssätt och stödformer för just dessa elever. Men sådant är inte politiskt korrekt har jag förstått. Alltid är det någon som upplever att det är orättvist om man satsar mer på en specifik grupp. Klagomålen skulle väl vara att man satsar mer på

1. de svenska skolorna
2. de finskspråkiga eleverna
3. de tvåspråkiga
4. familjer som valt en skola med annat undervisningsspråk än hemspråket (då får dom väl ta konsekvenserna)

Men jag står för min politiskt inkorrekta åsikt, för något måste göras. Det enda jag bryr mig om är att eleverna får erfarenheter som uppmuntrar till ett livslångt lärande. Hoppas någon klokare kommer på en politiskt korrekt lösning, snabbt.

Tjiling, nu måste jag göra mig klar för jobb!

Day 2 #blogg100 Undviker anklagelser om industrispionage

Det är bara min andra dag som bloggare, men redan nu tvingas jag inse att det finns en nackdel med offentlig dagbok. Jag hade nämligen tänkt skriva om en problematik som ofta irriterar oss lärare, men nu går det inte längre. Den öppningen har stängts för mig, för ett tag i alla fall.

Tro inte att det är rektor som satt munkvale på mig! Det är verkligen inte så illa. Nej, saken är den att jag satt i en obekväm stol och filosoferade fritt kring problematiken och lät min kreativitet flöda. Funderade på hur jag skulle beskriva problemet i min blogg. Det som hände då, var att jag plötsligt kom på en lösning på problemet!

Nu kan man ju tycka att det är fint att jag kom på en lösning på problemet. Då har jag ännu mer att blogga om. Men ...

Då kreativiteten gjort sitt rusade jag genast fram till min dator för att kontakta Apple, med en beskrivning av min idé. Då visade det sig, att det inte är så enkelt att hitta en e-postadress som går direkt till Apples avdelning för produktutveckling. Märkligt, kan jag tycka. Jag ger ändå inte upp. Mitt sökande efter adressen fortsätter någon kväll då jag känner mig lagom envis. 

Nu uppstod ändå problemet att jag inte kan berätta om det här lärar-relaterade problemet på min blogg. För tänk om Apple gillar min idé och sen har jag redan bloggat om min innovation helt offentligt. Fritt att läsa för alla Apples konkurrenter. Sen blir jag stämd för industrispionage eller något dylikt. Så jag låter hellre bli och bloggar om annat.

Vi lärare stöter alltså på olika problem under arbetstid. Det fantastiska med sociala medier är att då en lärare kommit på en bra lösning på ett pedagogiskt problem, så kan hen, med några enkla textrader berätta detta för många andra lärare, över hela världen, med ett enda klick. (Vilket inte rekommenderas om det är en lösning som kan inbringa många Apple-miljoner)

Att dela med sig, sharing som det heter på engelska, är roligt och belönande. Det finns så många människor som kan bli tacksamma över att just jag delar med mig mitt kunnande! Eller hur :)

Karin Brånebäck skickade mig en härlig film. Den handlar just om det här med att dela med sig av sina idéer, i till exempel en blogg. En skön film, värd att ha med bland favoriterna.

Så nu skall jag dela med mig i 98 dagar till! Låta andra glädjas över min förträfflighet!

Tack och hej, kära dagbok. Vi skrivs i morgon! (Om någon från Apple läser detta, så skicka mig e-postadressen. Jag lovar att inte föra den vidare till andra kreativa uppfinnare)

Day One #blogg100

I never read a blog before last week, when I read Körlingsord. But I read some more blogs yesterday and today :) So here I am; blogging. My goal is to blog 100 days. I may regret this. But maybe I´ll learn something while I´m blogging.

Thanks to some of you who inspired me @Twitter; Joakim Granqvist@qscwer (Kyrkslätt), Tom Whitby@tomwhitby (NewYork), Elsa Dunkels@dunkels (Umeå), Hanna Stehagen@stehagen (Malmö), Ann-Marie Körling@korlingsord (Sweden) and of course Fredrik Wass@bisonblog (Sweden).

And all of you wonderful people sharing your knowledge at Twitter! I´m learning so much every day, by just reading your messages :) Thanks!

Pust! Så är jag igång med min #blogg100, som avslutas 3 maj. Mer om #blogg100 och andra #blogg100 bloggare i Bisonblog.

För mig har bloggandet inte känts aktuellt tidigare, för vem skulle vilja läsa min blogg? Men nu har jag insett att man bloggar inte för andra, utan för sin egen skull. Tom Whitby har skrivit en bra text om lärares bloggande på sin blogg Smartblog on Education, som jag läste och varmt rekommenderar. Nu inser jag att det kan bli riktigt kul att avsluta mina arbetsdagar med att skriva några ord i min blogg.

Sen kan det ju finnas någon som vill läsa om min vardag som speciallärare. Det bjuder jag på!

Idag kan jag inte låta bli att skriva om Twitter som är en stor tillgång i mitt eget lärande. Jag gick med i Twitter för att på sikt sprida kunskap om KSR, vårt resurscentrum. Snabbt insåg jag att Twitter är ett fantastiskt ställe för professionellt nätverkande och lärande.

På Twitter delar vi allt och inget med andra intresserade världen över. Här finns dygnet runt en outtömlig resurs vad gäller kunskap och inspiration. Så härligt med denna generositet; viljan att dela sina tankar och sitt arbete med andra. Att tillsammans växa och utvecklas. Nu vill jag vara en del av detta och sprida den kunskap som är viktig för oss som jobbar med/är intresserade av lärande. Sen finns där ju så mycket annat intressant också, på Twitter, som grädde på moset :) eller hur det nu heter.

På agendan står därför en Twitter-eftermiddag på KSR. Då får alla intresserade lärare komma på besök och bekanta sig med Twitter. Hoppas det blir rusning! (Hi,hi, det blir det knappast :) Om inte så får jag väl göra en powerpoint och föreslå några besök på skolorna :)

Svårare än så var det inte! Mitt livs första bloggtext är klar. Espresso dags! See You tomorrow dear diary.